Cold

the inscription of the cold
still aches in my skeleton

I saw snow heavy spruces
and dreamt about palm trees

the snow stole
the features of the houses
everyone I passed
looked the same
windows like gobs
with empty stares

I escaped my whole life
the swelling snow
the stabbing blue light
the constant state
of hibernation

the cold hurls arrows
from its nest
deep inside of me

I comfort eat and
drink barrels of tea
dress until I sweat
still the cold burns

I will never defrost

I scroll among photos
of palm trees, suns
and everything I
spent my life
longing for

of all the photos
I'm caught by one
a pale dim blue
snow poisoned
view from a road
two houses, no features
I see it for the
thousandth time
and the first

one of the houses
reaches out its
porch roof against
the other that
does not

the houses have
been on each
side of the road
my entire life
without touching

was the tense fright
that I saw in the
windows of the gable
in fact a yawn?

petrified by the cold
I keep driving
like always

I will never lean
agains a date palm
until I dare to step
out of my car, fall
and let the snow
embrace me

ännu ilar kylans
kilskrift i skelettet

jag såg snötunga granar
och drömde om palmer

snön stal husens särdrag
alla tusen jag åkte förbi
såg likadana ut
fönster som munnar
som stirrar tomt

hela livet har jag flytt
den svällande snön
det isande blå ljuset
det ständiga tillståndet
av ide

kylan slungar pilar
från sitt bo
djupt inuti mig

jag tröstäter, dricker
stora tunnor te
klär mig svettig
ändå bränner kylan

jag tinar aldrig

jag scrollar bland
foton på palmer
sol och allt jag
ägnat livet att
längta efter

av alla foton
fastnar jag i
den bleka dimgrå
snödrogade vägvyn
två hus utan särdrag
som jag ser för
tusende gången
och första

det ena huset sträcker
sitt farstutak mot
det andra som
aldrig tar emot

husen har stått på
varsin sida vägen
hela mitt liv utan
att nudda varann

var gavelns fönsters
uppspärrade skräck
i själva verket
en gäspning?

förstenad av kyla
kör jag vidare
som jag gjort
hela livet

jag kommer aldrig
luta mig mot en palm
förrän jag vågar
kliva ur bilen
falla och låta
snön ta emot