Envelopes

People are flat and square
like padded envelopes.
We used to buy them for two
pound at the post office.
Now they cost ten pound,
more if you not buy them online.
New price, same product.
Padded envelopes with
skeleton inside
moving back and forth
along an established infrastructure.

People are padded envelopes.
But I am something else.
A box of books maybe, no,
something more remarkable.
A sunrise, yes, sort of,
but not as cliché.
I can not explain,
I'm too big, words don't fit me.
My thoughts are more
advanced than existing
words can describe.
I am complex and others
can't comprehend complexity,
that's why people think that
I am also an envelope.

Sometimes when I stroll,
being and unseen sunrise
walking in the forest,
and I stop to look at a
deer chewing grass and I
discover that beside me
stands a person looking
at the same deer,
then I think that maybe
she is also a sunrise.
Maybe all people.
Maybe even the idiot who
smokes outside my house.

And I am struck by the thought
that the world is full of
unseen sunrises
and all we see is
each other's envelopes.

Folk är platta och fyrkantiga
som postens vadderade kuvert.
De kostar en hundring på Internet.
För några år sedan köpte man
dem för ett par tior över disk.
Nytt pris men samma produkt.
Vadderade kuvert med
skelett inuti
som rör sig fram och tillbaka
längs en inarbetad infrastruktur.

Folk är vadderade kuvert.
Men jag är något annat.
En kartong med böcker,
nej, något märkvärdigare.
En soluppgång, ja typ,
fast mindre klyshigt.
Jag kan inte förklara,
jag är för stor för att
sätta ord på, mina tankar
är för fantastiska för att
beskriva med befintliga ord.
Jag är komplex och andra
kan inte fatta komplexitet,
därför tror folk att jag
också är ett kuvert.

Ibland när jag går mina
dagliga skogspromenader
som en osynlig soluppgång
och stannar för att se ett
rådjur tugga gräs och
upptäcker att en bit bort
står en person och
betraktar samma rådjur.
Då slås jag av att kanske
är hen också en soluppgång.
Kanske alla.
Kanske även idioten som
röker utanför min port.

Så slås jag av tanken
att världen är full av
osedda soluppgångar
och allt vi ser är
varandras kuvert.