Jesus-crazy angry bitch

When you see a photo of someone sitting by the sea,
a sunny smile and the horizon, you usually think:
that face doesn't fit the beautiful scenery.
I had a look that made you think:
the sea seems paltry.

We lived in the same neighbourhood.
White trash between the forest and a huge parking lot.
You wondered how I ended up there, married to a fat, ugly man, and strictly religious.
You thought anything was possible for people who looked like me.

I was an angry bitch.
You decided that when I told you to stop leaning against the fence that was about to fall over the bushes.
Dasiphora fruticosa.
My God, you said, who cares about public plantings!
It only takes a dash of lemon for a woman to be labeled angry bitch.

Your first impression of me: my beauty.
Your second: Jesus-crazy angry bitch.
Then there was nothing more.
You never asked about my thoughts or dreams.
You did not think that I deserved this poem.

När du ser ett foto på någon som sitter vid havet,
ett leende ansikte och horisonten, brukar du tänka:
människan passar inte in i det vackra.
Jag hade ett utseende som fick dig att tänka:
havet ser futtigt ut.

Vi bodde i samma område.
White trash mellan skogen och en enorm parkering.
Du undrade hur jag hamnade där, gift med en tjock, ful man, och strängt religiös.
Du trodde att allt var möjligt för människor som såg ut som jag.

Jag var en surtant.
Du bestämde dig för det när jag sa åt dig att sluta luta er mot staketet som var på väg att falla ner över buskarna.
Dasiphora fruticosa – ölandstok.
Herregud, sa du, vem bryr sig om offentliga planteringar!
Det krävs endast en knivsudd citron för att en kvinna ska kallas surtant.

Ditt första intryck av mig: min skönhet.
Ditt andra: Jesus-tokig surtant.
Sen var det inget mer.
Du frågade aldrig om mina tankar eller drömmar.
Du tyckte inte att jag förtjänade den här dikten.