Den dova, stickiga lukten av brand slog emot oss när mäklaren öppnade dörren. De andra spekulanterna ryggade tillbaka medan jag steg in, eller snarare drogs in. Murbruket som fallit ned från taket krasade under skorna. Ljuset flödande in.
Hjärtat rusade. Det kittlade under huden, som om min insida ville komma ut, ville känna på och ville se det jag såg framför mig. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag var förälskad. Och det kändes som om den brandskadade, prisreducerade lokalen var förälskad i mig.
Hantverkarna skulle börja om en vecka. Det kändes som en evighet. Jag började riva tapetremsor och strödde dem omkring mig som konfetti. Jag knackade på putsen som satt löst. Det luktade krita och dammet yrde som snöflingor. När mörkret föll liknade det en stjärnhimmel med stjärnbilder, galaxer och världar som dansade omkring mig.
Jag planerade var speglarna, provrummen, symaskinen och kaffebryggaren skulle stå. Mina käraste ägodelar, gunghästen från farmor och nallen med gipsad fot, fick flytta in direkt. Jag borstade rent en fläck mitt i solljuset där hästen fick bosätta sig. Nallen placerade jag på en tron av nedrivna tapeter.
När jag trädde gardinen på gardinstången och den vita, skira tyllen veckade sig, då kom jag att tänka på bröllopsklänningen, kronan på verket i min kollektion. Försiktigt tog jag på mig min dyrbara sidenskapelse, trots min impuls att dyka in i den. Stilla och högtidligt satte jag mig, samtidigt som kroppen pirrade som hos ett barn. Jag lät mig sköljas över av solljuset och av den friska luften från fönstret som blandades med lukten av rök och damm. Jag utropade: ”Ja, jag tar dig till min ateljé.”
Texten är en skrivövning. Uppgiften var att skriva en text utifrån bilden.
