Min guru

Varje vecka träffar jag Tayib. Han är min indiska guru.

”Jag är så irriterad jämt”, säger jag till Tayib. ”När jag försover mig, när jag fastnar framför sociala medier, när hissen är skitig, när jag står i kö, när försäljare ringer. Irritationen tar över allting. Jag känner inte hur maten smakar, jag vet inte ens om löven är kvar på träden.”

Tayib tittar på mig med milda, bruna ögon. ”Allt är kunskap”, viskar han. ”Din irritation säger dig något, men du vet inte vad ännu, för du tittar på den för nära och ur fel perspektiv.”

Hans fingrar är långa och naglarna är vita och välputsade. Han formar händerna till en boll. ”Samla irritationen och ta den till fontänen på Fristadstorget. Släpp ner den i vattnet. Låt den ligga där i en vecka, sen kan du komma tillbaka och titta på den med nya ögon. Då kommer du att förstå vad den egentligen vill säga dig, och du kan bestämma dig för om du vill ta med den hem igen eller lämna kvar den i vattnet.”

”Du är så klok Tayib”, säger jag. ”Jag önskar att jag vore lika klok. Att jag vore tålmodig och generös och såg det goda i andra. Men jag är precis tvärtom. Jag står inte ut med människor. Jag ser alla, nästan alla, som energitjuvar. Livet är dyrbart och kort och jag blir stressad av hur mycket av livet som försvinner till att göra tjänster åt andra. Plötsligt, utan att veta hur det gick till, sitter jag och googlar för att någon annan behöver veta något. Jag lyssnar på andra, löser deras problem och höjer deras egon, medan de byter ämne så fort jag börjar prata om det som intresserar mig. Jag vet inte hur jag ska få ihop det, det blir liksom inget kvar till mig, mina drömmar står på paus. Den enda lösningen jag ser är att undvika människor och avsluta relationer innan de hinner börja.”

Tayibs blick faller nedåt, ansiktet ser tyngre ut. ”Relationer är inte enkla, det ska de inte vara.”

Jag märker att den översta knappen i hans skjorta saknas. ”Är det allt du har att säga?”

Tayib stryker sig över det välansade skägget. ”Vi är alla energitjuvar. Energitjuv är bara ett annat ord för att vara mänsklig.”

”Jag vet”, suckar jag. ”Jag tar energi av vissa personer, medan andra personer stjäl energi av mig. Det är en orättvis ekvation, som jag bara vill dra mig ur.”

”Allt är kunskap”, påminner han. ”Även energitjuvar. När de ber dig om en tjänst, har du ett tillfälle att träna dig i att säga nej. Varje möte där du känner dig osedd, är en möjlighet att lära dig att uttala vad du vill, istället för att vänta på att någon ska läsa dina tankar.”

”Du har så rätt”, konstaterar jag. ”Du är en sann guru.”

Tayib ser på mig, och igenom mig och ännu längre. Hans blick verkar oändlig.

”Jag är rädd”, säger jag. ”Världen skrämmer mig. Mina vänners vänner dör i Jemen, Syrien och nu Irak igen. Krig och katastrofer fladdrar förbi, jag kan inte ens hålla reda på alla.”

Luften har blivit kallare. Tayib knäpper kavajen och sätter på sig mössan.

”Och högerextremismen och nazismen” fortsätter jag. ”Som var något vi läste om i historieböckerna, som bara poppade upp ibland i form av plumpa kommentarer. Nu är de överallt. Nära.”

Tayibs kavaj är för stor, den veckar sig kring hans överkropp, som om han bär flera personers bördor. ”Det goda vinner i längden” säger han.

”Hur då? De goda bara reflekterar och diskuterar, försiktigt och tålmodigt, medan de onda agerar och ljuger skamlöst och segrar. Och jag, jag gör ingenting.”

Tayib är tyst en stund. Kavajtyget påminner om svepkläder, som en kunglig mantel eller Mahatma Ghandis dhoti. ”Att göra ingenting är bättre än att göra dåligt. Att göra lite gott är bättre än att göra inget.” säger han.

Tayib är den bästa guru jag kan tänka mig. Vi har våra samtal varje lördag på tågstationen i Eskilstuna. Då har han varit i Tunavallen och sett på fotboll och väntar på tåget till Västerås. Han bor där under hösten, för att tillsammans med sitt team utveckla produktionen på ABB Control Products i Västerås. Han är elektronikingenjör på ABB i Bombay.

Att Tayib är ABB-ingenjör, fick jag veta av hans kollega, som var med en gång och tolkade. Annars är vår kommunikation implicit. Tayib förstår inte många ord på svenska, och han svarar mig på hindi. Vad hans ord betyder, gissar jag mig till.


Texten är en skrivövning. Uppgiften var att skriva en text utifrån bilden.

Klok man

Jag valde namnet Tayib på mannen i berättelsen eftersom Tayib betyder god på arabiska.