Crown of sonnets

för att komma med den vanliga falska frasen, att illa var bra
–Schersant? nå bra, som det är
Nej, minsann, jag skall reda mig just som jag är
år? –Ack, fortsatte han, om jag fick somna! I morgon blir det bra

ja, det är mycket bra
ändå, att du skulle vara mera underofficer, än du verkligen är
vet mera: fast du känner annat, som vackrare och gladare är
Det är alltför bra

ångbåten strök, märkte han att den nu var nära att anlöpa Strängnäs
sig, så att även en stackars däckmänniska kan få sig en kopp
skulle försöla sig; men det gör hon ofta, stackars moster Ulla

och stannar, så säger man till sig själv: detta är Strängnäs
Inloppet i Arboga å är inte såsom andra lapprisinlopp
till riktiga uslingar på ömse sidor: det kan jag aldrig gilla

till riktiga uslingar på ömse sidor: det kan jag aldrig gilla
färgare här, du? hå kors! –Inget att tacka för, svarade han
Olja? tänkte han
varann till djävlar eller fånar, det måste han själv inte gilla

till Gud hur en människa fortfar att vara, och mången kan falla
Hon har hjärta! tänkte han
alldeles riktigt, och därifrån till Glanshammar, sade han
sida (om inte medelst fria råd), hur hon därmed må hushålla

orolig i magen–ja ja men! yttrades av en svartklädd passagerare
det? Hon syntes härvid i litet bryderi vad hon skulle kalla honom
skicklig paus i sergeantens irrande och outredda tankegångar

andas–men–åja–ja–jojo–Lidköping är ändå vackrare
så stark, att inte det bittraste höstregn kan upplösa honom
–Jag har beställt dem, sade han, se här är pengar

–Jag har beställt dem, sade han, se här är pengar
brickan, och satte en av sina knäckebrödssmörgåsar vid skänken
och gladlynt person, som torkade tallrikar innanför disken
Skräp! krås och kragar, tomma magar

angår mig inte, var trygg och glad, och gå själv vart du behagar
med mamseller och jungfrur emellanåt fallit honom i smaken
under sin tschakot, tog av den och svalkade sig med näsduken
nio, och kan hoppas på ett ordentligt bord och riktiga sängar

hon var emellertid ganska nätt och snygg i sin mörkblå kapott
vad slags papper man vill under; det kan bli riktigt vackert
vilja betala mig för apelsinerna? Det här lägre borgerskapet ger jag

hoppas jag, att du skall må bra här, förbli ostörd och sova gott
skalade med den en apelsin, som hon artigt räckte åt Albert
jag vill inte en gång nämna om hjärta, eftersom jag minns förr i dag

jag vill inte en gång nämna om hjärta, eftersom jag minns förr i dag
gläder mig: hon misstyckte inte, att jag vågade ett du till henne
rekvirerade, och sprang upp på däck igen, med muntert sinne
inpräglade i sitt minne innan hon somnade i går afton, just då jag

saker: Purpurgrevar, Silkesharar och sådant, varefter jag
Men det hålls inte för modest gjort av henne
en lång gång utmed gården leder till tusentals rum härinne
det bekänner jag

oförskämd persedel kan då Sara ha fruktat skulle understå sig
Köp! köp! Nej nej men! hördes ifrån det nätta huvudet
sin höjd ett avbrott ifrån de övriga liderformiga rucklen

Det var en dum tanke av mig
urförnäma, som finns hos den självständiga delen av bondeståndet
och betraktade den sjunkande milda, täcka västersolen

och betraktade den sjunkande milda, täcka västersolen
ett betydligare arbete, for jag själv dit och ångrar det inte
–Jag? nej visst inte
Utkommen på gården, såg han Sara redan sitta i vagnstolen

du brukar silkeshuckle eller hatt, tycker jag om dig i bägge fallen
ser jag Lidaån utanför fönsterna, och skönare å finns inte
Jag förstår dig inte
Någon omständlighet måste tillåtas historien på sina ställen

vill jag inte skära, det nänns inte fan på så vacker kristall
och
Och det är visst och sant inför Gud

och se här litet över till
Men nu är det så, att många vill dricka, spela och dansa, och
–Då känner du också Guds första, stora, allmänna bud

–Då känner du också Guds första, stora, allmänna bud
murkna plankorna, så kan man komma upp till staden med livet
Gud väles det, stackare! Hon har ingen rätt glädje haft i livet
Ack min Gud

vardera personen för sig, vilken styr sitt bäst efter sitt huvud
pass karl för sig, att han steg upp och ställde sig på golvet
Körvel och färskt älggräs doftade ifrån farstugolvet
återkomma! och varje gång dubbelt välkommen! Men herre min Gud

Var så god; lika mycket vad det kostar
Mamsell ville han, förr en gång varnad, inte alls anse henne för
har lust att sätta henne på prov, plåga henne, och inte gå upp

och slumrade in, i synnerhet som det inte var hans egna hästar
sängen gav tillkänna vad den beskedliga Annette höll dem för
sade intet, men tog tömmarna jämte piskan, och satte sig upp

sade intet, men tog tömmarna jämte piskan, och satte sig upp
krokiga, smala gränder eller gator, som slingrar sig över backar
lades på bordet, och därovanpå sattes nytorkade tallrikar
uppehälle? –Vill då inte kärleken ge bistånd? frågade hon och spratt upp

Han gick trappan upp
naturen? –Jag var där bara en dag, och hade min profit av askar
förstå, att du blivit uppfödd med flera narraktiga tankar
herr Hugo, såg sig omkring med en fryntlig blick och steg upp

Nenej! precis är bäst att vara
De väntar redan
människa? I Stockholm brukar de stundom yngre underofficerare

beställningar av kyrkfönster både till–ja–och ända ned emot Skara
I övrigt var den ny och tämligen vass på ena sidan
och sade och förkunnade, att min mor skulle bli allt bättre

och sade och förkunnade, att min mor skulle bli allt bättre
genast! Skänkjungfrun kom fram med det begärda på en bricka
prydda med små gropar upptill i lederna, dock var en smula tjocka
rätt fram, Sara, är du vad man brukar benämna en läserska? Läsare

ja, hör sig om, min bästa herre
om, dörren gick upp och in trädde Annette med en kaffebricka
godo och ta emot; skämmas, blygas och tacka: gråta och tacka
mjuka tjänare

av sina bortresande vänner och gick tillbaka till stranden
jungfru! nickade hon därefter åt uppasserskan, som burit in
sätt, men någon högre grace syntes inte mycket i dessa åtbörder

inte just den här, som behagades? var så god, tag och behåll den
ha ett rum, sade sergeanten beslutsamt och gick själv dit in
staden; där har man vackra, skuggrika träd att spatsera under

staden; där har man vackra, skuggrika träd att spatsera under
Är ringen i sjön? å då! tillade hon
Se–se! fortfor hon
Orden växlades emellan två familjefäder

Obegripliga! lät det emellan hans tänder
Ett vackert och just ett nätt rum! utbröt hon
sade hon
en dessvärre kring huvudet; jag tycker inte om paraply i vackert väder

att berättelsen om det för dig skulle låta alltför litet reellt
–Prosit junker! sade han till sig själv
Prosit sergeant! sade han till sig, då han varseblev denna rörelse

har jag lidit stora förluster, men en kan inte stå ut med allt
jag hyra ut ett par rum ovanpå; och nere på botten bor jag själv
den skära okända, som stod och såg på maskineriets rörelse

den skära okända, som stod och såg på maskineriets rörelse
Långt dit ännu
Varför skulle jag bryta av vid Mariestad? det är inte bestämt ännu
Du betalade ju själv! tillade han inom sig med grämelse

är signeri och tomma ljud, om inte ännu värre, nämligen hädelse
trappa upp? –I Lidköping? Men du har inte sett de rummen ännu
De kan ske många gånger ännu
det beror på något annat än denna berättelse

han för sig själv: Minsann, för tusan fan, det är just som jag
Värden kom efter med sitt glas på brickan
fram hela Mälaren åtminstone, utan förtal, fast utan moster

i Guds namn brukar du så mycken olja? –Till kitt, vet jag
annat än som resande, och gärna åker ut ur dem så hastigt jag kan
skärt huvud också höll sig, samt slutligen ett par beckiga maskinister

skärt huvud också höll sig, samt slutligen ett par beckiga maskinister
puh!
puh!
bet sig i läpparna av förargelse och gick ut efter

att säga, kan jag tro, hur pass nära släkt jag är med min moster
puh!
puh!
sin öppenhjärtiga väns talförmåga och dristiga utflykter

Anfäkta, Albert! tänkte han och strök luggen ur pannan
Därpå Bodarne och Hova, och så är vi hemma
De kom barhuvade och långlockiga

sig salongsbiljett och gjort sig till troglodyt som en annan
fort jag satt min fot på marken vid Hova, så är jag strax hemma
söka vad som verkligen tjänar, och inte bygga på det odugliga

söka vad som verkligen tjänar, och inte bygga på det odugliga
svaret kom ifrån henne, än att huvudet höjdes framåt litet
och fingrande på de gentila halsduksspetsarna, som föll ned över bröstet
slutligen fram för en stor väggspegel att ordna det övriga

var, hade för ändamål att dölja ångan av det förskräckliga
sitta på den? annars kunde han lättast vaktas på det sättet
Det kan gärna få vara litet
helst över rönen: vi må fördöma dem, eller vi må anse dem farliga

handen, fann han däcket på följande sätt upptaget och ordnat
mindre och medan ångbåten dröjer kanske en halv timme, går man i land
Den skära såg litet förundrad upp på militären

åter, här mitt över axeln emellan framhjulen skakar det förbannat
vissa egendomar, och sedan kanske ännu längre in i Västergötland
porter? eller portvin? Jaja men, magen är orolig på Mälaren

porter? eller portvin? Jaja men, magen är orolig på Mälaren
tillräckligt mod och hurtigt utseende, får tränga in vid matstunderna
bort utan att svara, och blandade sig med de övriga jungfrurna
framme på däck har mången gång förundrat historieskrivaren

, och drog en hiskeligt lång rök ur cigarren
inte så alldeles illa om, gick fram och betalade smörgåsarna
glasmästarflicka under armen, hade ännu inte gått åt höjderna
här är våra saker; var rädd om dem, så att de inte skavs på båren

svarta, vita, gröna, röda, med namn och minnesord konstfullt inlindade
–Det skall man se
och vi repartisera

jungfrurna skulle köpa, men jungfrurna var barska och prutade
Ja, få se
leva bra

leva bra
–Tack, sade han, glad att även få yttra ett ord
En halvtimme, eller hel, yttrades inget svenskt ord
mycket avstånd, Sara

–Allt detta vill du verkligen se? Goda, älskade Sara
drivbänk, om blommorna är av den sorten, att de inte tål kall jord
–Albert for förskräckt åt sidan vid dessa Saras sakta uttalade ord
Vad tycker du, Eleonora? Frans, Aurora

fortfor hon, gick honom nära och tog hans hand
om detta får ha sig så som det en gång tagit sig för att begynna
på marknader, fortfor hon, litet bortvänd; man råkar ut för

såvida han inte inalles är en dum, ohjälplig hund
går; men tro inte därför att allt ont kommer ifrån karlarna
för det sköna landet? Till hälften blidkad sade han därför

för det sköna landet? Till hälften blidkad sade han därför
backe; och de flesta husen är oartiga nog att vända gavlarna åt en
Det är ändå bäst, att man lever som Gud har skapt en
Därför

näst innan jag dör
Kanske råkar jag någon gång ännu en
går bort, om personen till sin andes tycke blir olidlig för en
föredragit den; men utgivaren hade tillika satt en ingress framför

skall säga mig hur nära släkt du är med din moster, hon där, som
förr sett bland Skaraborgarna, och det var hederliga karlar
troligen ett påräknat och för henne angeläget resesällskap

Ty en kan leva mycket nätt och ändå må ganska väl, så snart som
förskingrar i onödan och i slarv allt vad en med möda och åhåga samlar
efter att bli officer, löjtnant och dylikt skralt sällskap