Jag älskar

Jag älskar dig!
Men det säger jag inte.

För älska är en sönderstampad snigel i leran på en nedtrampad stig. Fem bokstäver på ett reklamblad slängt i diket längs en diselskitig motorväg.

I love you, säger hjältarna i Hoolywoodkulissen innan slutkyssen, ett normsnyggt heteropar i ett vapenälskande USA.
Jag älskar kundkontakt och jag älskar att jobba helg ljuger den som är desperat på ett jobb inom sälj.
Det misslyckade krogragget försöker truga: jag älskar ju dig varför vill du inte suga.

Jag älskar mitt liv!
Men det säger jag inte.

För jag är uppvuxen i en lågmäld stam, i ett land där stora känslor är Haraam.

Eufori fanns inte under min barndomstid.
I Ludvika och Smébacken var snacken
sällan om kärlek men ofta om väderlek
den kunde vara kylig men aldrig het,
som mest kvalmig.

En vecka om året hade vi känslofrossa i Luossa . Vi samlades i skogsgläntan och avhandlade längtan.
Inte vår egen längtan, ve och fasa, vi tände en brasa och sjöng om den eld som brann en gång hos Dan Andersson, den kända poeten för ett sekel sen.

Jag älskar arabiska
För varje ord känns obegagnat och nytt, trots att det använts i dikt sedan 400-talets mitt.
För man säger kväll av godhet kväll av ljus istället för hej, fred över dig istället för hej, guds nåd och välsignelser istället för … inget.
Stora känslor är okej i vardagen, modern poesi och radions sommarplåga.
Vilken ynnest att våga
uttrycka sin innerlighet, utan att vara död poet.

أحب حياتي وأحبك يا قلبي
’uHibbu Hayaati wa ’uHibbuk yaa qalbii

Jag älskar mitt liv och jag älskar dig mitt hjärta!