Mitt dödsbo

A: Här står jag och stirrar ut över mitt dödsbo
C: Blomkruka
B: Jordglob
C: Bröllopsfoto
A: Allt jag ägde kan bli värt något…
B: …om det sparas i hundra år
A: Mina saker kan bli museala…
C: …om de får vara kvar i tusen år
A Men än så länge är inte något, av de föremål jag levt med, värt mer än en kebabpizza…
B och C: allt ska kastas på tippen…
A: säger de som ska kallas mina anhöriga

C: Knäckebröd
B: Timjan
C: Vitaminer, för ett friskt och lyckligt liv
A: Här står jag och stirrar ut över mitt dödsbo. De anhöriga har kommit till skafferiet, allting hamnar i en svart säck, även…
B: chokladasken…
C: den jättedyra…
B: orörda
A: Varför äter ni den inte? Är ni rädda att smittas med död i ensamhet?

C: Potatisskalare
B: Dricksglas
C: Vinglas, kantstötta
A: Här står jag och stirrar ut över mitt dödsbo, och besvikelsen hos dem som trodde, att jag hade suttit i…
B: designerfåtöljer
A: och druckit te ur serviser med…
C: marknadsvärde
A: Men jag brydde mig aldrig om prylar. Jag ville resa och se världen, men flygbiljetter kostar pengar, så det blev väl…
B och C: aldrig något av med det
A: Men upplevelser kan vara inre, möten som är speciella och, stunder man särskilt minns. Det blev väl heller egentligen…
B och C: aldrig något av med det

A: Här står jag och stirrar ut över mitt dödsbo. Jag hör de anhöriga prata, känner doften av damm när gardinerna rivs ner. Betyder det att jag fortfarande lever? Kan jag få en liten stund till? Jag skulle offra allt för att äta den sista chokladpralinen, sitta vid fönstret som alltid drar och gräma mig över livet…
B och C: som aldrig riktigt blev av

Denna dikt är en lagdikt som framförs av tre personer.