The moon

after heavy rainfall
the moon is resting
in hundred new born lakes

I remember words
a thousand whispers
sticked to my mirror

I remember travelling
a train from Rome to Venice
the landscape faded
as darkness became dense
in the window appeared my face
and whispers: like the moon
big, fat and pale with
dents and dips in random places
Venice crumbled and
the travel ceased

I remember reading
Arabic poems, and the phrase

جميل كالقمر

beautiful like the moon
and rain fell and washed
old whispers away
and I whispered to myself
why not

nedstörtning, regn
och efteråt vilar månen
i hundra nyfödda sjöar

jag minns ord
tusen viskningar som
fastnade i min spegel

jag minns en resa
tåget från Rom till Venedig
landskapet utanför fönstret
falnade när mörkret tätnade
och jag såg mitt ansikte
viskningar: som månen
fet, rund och blek med
planlöst utpridda buktningar
Venedig blev smulor och
resan ett tomrum

jag minns dikter
Arabiska dikter och frasen

جميل كالقمر

vacker som månen
och regnet föll och
sänkte gamla viskningar
och jag sa till mig själv
varför inte?