Chocolate

There are two kinds of people: Those who are dead and those who will die.

I stare through the window - a gray dripping heaviness.
I stare at the screen- a blue screaming emptiness.

My head shelters boredom, stress and fear of death.
They vie for my attention.

I fetch a candy bar.
Dark chocolate with nuts.

Cocoa trees.
Watered by the sky.
Illuminated by the sun.
The greatest thing the ground ever grew.

The sweet, deep fragrance fills me.

I look out the window - the soft clouds gleam with heavenly pastels.
I glance at the screen - where my next poem will be.

The joy whirls under my skin.
It is almost to good to be true
the fact that I am alive.

Det finns två sorters människor: De som är döda och de som ska dö.

Jag glor ut genom fönstret - en grådrypande tyngd.
Jag stirrar på dataskärmen - ett blåskrikande tomrum.

Mitt huvud härbärgerar tristessen, stressen och dödsångesten.
De tävlar om min uppmärksamhet.

Jag hämtar nåt ätbart.
Mörk choklad med nötter.

Kakaoträd.
Belyses av solen.
Bevattnas av himlen.
Det godaste som kommit upp ur jordet.

Den söta, djupa doften fyller mig.

Jag tittar ut genom fönstret - de mjuka molnen glimrar av himlens pasteller.
Jag tittar på skärmen - som ska fyllas av min nästa dikt.

Det virvlar av välbehag under huden.
Det är nästan för bra för att vara sant
det faktum att jag lever.

يوجد نوعان من الأشخاص: الميتون والذين سيموتون

أبحلق عبر النافذة. الغيوم رماضي وثقيل
أبحلق على الشاشة. النور منها صَخِب وفارغ

يعيش في رأسي الملل والضغط والجزع
تتسابق عن انتباهي

أحضر شوكولاتة مُرّة بالبندق

شجرة الكاكاو
الشمس تشرق عليها
السماء تسقيها
إنها أحلى شيء الذي تخرج من الأرض

تلمأني الرائحة العميقة الحلوى

أنظر عبر النافذة. الغيوم ناعمة ولامع وفيها رشة من ألوان بستل
أنظر إلى الشاشة. ستكون هناك قصيدتي القادمة

يدوّم الفرح تحت جلدي
انّه حلم حقيقي
أنا أعيش