Dikter på svenska och arabiska

Förlåtelse En tågresa Träden utanför fönstret Glesa Så länge utsikten är ny finns hopp om nästa destination Solen bränner Luften tung som kedjor Inget kalhygge det andra likt
المغفرة رحلة القطار الأشجار خارج النافذة متباعدة طالما المنظر جديد، بوجد أمل ربما المحطة القادمة أفضل الشمس تحرقني الهواء ثقيل كقيود القدم كل أرض براح فريدة
Förlåtelse
Min mage är himlavalvet Röda stjärnor mot vit bakgrund Jag ska inte oroa mig för läkemedlet Risken att dö är liten Statistiskt sett händer ingenting Statistiskt sett mår jag bra Jag är faktiskt lycklig
بطنيّ قبّةُ السماء نجوم حمراء على خلفيّة بيضاء :يقولون لي لا تشعري بقلق بسبب الدواء تقريبا لا أحد يموت بسببه إحصائيّا, لا شيء سيء يحدث إحصائيّا, أنتِ بخير إحصائيّا, أنتِ سعيدة جدا
Himlavalvet
Tänderna är grässtrån Och när jag smälter Svärd Det finns ett hjärta Ett människohjärta Det är därför jag är kvar I gapet
الأسنان قشَ من العشب وحين أذوب سيوف يوجد قلب قلب البشر لذلك أنا أبقى في الفكّ
Tänderna
Vi är tysta när vi sover Jag skriker inte Vi håller om varandra Tror jag Du sover närmare golvet Jag sover närmare himlen Det är en ny dag när vi vaknar Vi vill vara nya Men du måste gå till jobbet Och jag måste gå till ångest
نحن صامتان حين ننام لا أصرخ نعانق بعضنا البعض هذا ما أعتقد أنت تنام أقرب إلى الأرض أنام أقرب إلى السماء إنّه يوم جديد حين نستيقظ نريد أن نكون جديدان أيضا لكن تحتاج الذهاب إلى العمل وأحتاج الذهاب آلى الهلع
Tysta
Jag gräver med bara fötter och jordiga knän. Jag skyfflar med händerna. Jag skopar med tänderna. Jag kan inte flyga så jag gräver efter mask. Det är det enda jag kan göra för att på nåt vis känna mig fri som en fågel.
أَحفِرُ حَافِيَةَ اَلقَدَمَينِ مُوحِلَةَ اَلرُّكبَتَينِ أَغرِفُ بِيَدَيِّ أُجَرِّفُ بِأَسنَانِي لَا أَستَطِيعُ أَن أَطِيرَ فَأُنَقِّبُ اَلأَرضَ عَن الدُّودِ أَحسُدُ اَلطُّيُورَ اَلَّتِي تُحَلِّقُ حُرّةً فِي اَلسَمَاءِ لَا أَستَطِيعُ أَن أَطِيرَ فَأَحفِرُ بِاَلأَرضِ هَذَا كُلُّ مَا يُمكِنُنِي فِعلَهِ كَي أَشعُرَ نَوعًا مَا أَنَّنِي حُرٌّ كَالطَّيرِ
Jag gräver
Jag står på en tågstation. Jag fryser, jag är otålig. Jag väntar på tåget som ska ta mig vidare. Jag har väntat i 35 år.
أَقِفُ فِي مَحَطَّةِ القِطَارِ مُتَجمِّدَةً وَنَافِذَةَ الصَبرِ أَنتَظِرُ القِطَارَ الَّذِي سَيَأخُذُنِي مِن هُنَا أَنَا أَنتَظِرُهُ مُنذُ خمسٍ وَثَلَاثِينَ سَنَةً
Väntar
Hans ansiktsdrag kännetecknar en stilig man - fast tvärtom. Hans karaktärsdrag kännetecknar en generös och ädel man - fast tvärtom. Han anser sig vara en utmärkt man. Eftersom hans självkännedom är felfri - fast tvärtom.
هَل هُوَ رَجُلٌ وَسِيمٌ؟ عَلَى العَكسِ هَل هُوَ رَجُلٌ كَرِيمٌ؟ عَلَى العَكسِ هُوَ يَقُولُ: إِنَّنِي رَجُلٌ عَظِيمٌ هَل شُعُورُ ذَاتِهِ سَلِيمٌ؟ عَلَى العَكسِ
Tvärtom
Allt vi har i livet är tid. Jag glömmer aldrig den som ger mig av sin tid. Jag glömmer aldrig den som stjäl av min tid.
كُلُّ مَا نَملِكُهُ فِي الدُنيَا هُوَ الوَقتُ لَن أَنسَى أَبَداً مَن أَعطَانِي وَقتَهَ لَن أنسَى أَبَداً مَن سَرَقَ مِنِّي وَقتِي
Tid
Så är mitt liv: Känslogarnityr och inget protein.
هَكَذَا حَيَاتِي مُقَبِّلَاتٌ عَاطِفِيَّةٌ بَدُون برُوتِين
Till livs
Resväskan stod mitt i vardagsrummet. Hjulen var svarta och glänsande, utan rispor från asfalt. Jag packade en baddräkt. Vi gjorde planer. Snart. Till hösten. När projektet är klart. Jag packade flipflops. Föräldrar behövde hjälp, vänner krävde hjälp. Efter vintern. Till påsk. Jag bredde ut en handduk på golvet, den blommiga. Satte på mig en solhatt. Jag sa: "Vi behöver ingen strand, bara vi är tillsammans." Jag höll din handled, greppade den som en handklov för att den inte skulle försvinna. Memorerade med fingrarna: värmen, de sträva hårstråna. Du sa: "Nu måste jag till kontoret." Resväskan ställdes i hörnet. Snart, till hösten, nästa år. Jag sa. "Det gör inget, bara vi är tillsammans." Resan blev aldrig av. Väskan stod kvar. Jag klarade inte att packa upp den. Jag försökte minnas värmen från din handled.
كَانَت الحَقِيبَةُ فِي وَسَطِ غُرفَةِ الجُلُوسِ. كَانَت عَجَلَاتُهَا سَودَاءَ وَلَامِعَةً وَبِدَون أَخدَاشٍ مِنَ الطَرِيقِ. حَزَمتُ مَايُّوهِي. خَطَّطنَا الرِحلَةَ. عَمَّا قَرِيبٍ. فِي فَصلِ الخَرِيفِ. عِندَمَا نُكمِلُ المَشرُوعَ. حَزَمتُ صَندَلِي. كَانَ الوَالِدُونَ يَحتَاجُونَ إِلَى مُسَاعَدَتِنَا. كَانَ الأَصدِقَاءُ يَطلَبُونَ مُسَاعَدَتَنَا. بَعدَ الشِّتَاءِ. فِي فَصلِ الرَبِيعِ. وَضَعتُ مِنشَفَةً مُزهَرَةً عَلَى أَرضِ غُرفَةِ الجُلُوسِ. اِرتَدَيتُ قُبَّعَةَ القَشِّ. قُلتُ: "لَا نَحتَاجُ إِلَى شَاطِئ. أَهَمَّ شَيءٍ هُوَ أَنَّنَا سَوِيًّا" لَمَستُ مِعصَمَكَ شَدِيدًا, كَأَنَّ يَدِي كَصَفَدٍ, لِأَنَّنِي خِفتُ أَنَّكَ سَتَختَفِي. حَافَظَت أَصَابِعِي جِلدُكَ, حَافَظَت حَرَارَتَكَ وَشَعرَكَ الخَشِنَ. قُلتَ: "لَازِم أَن أَذهَبَ إِلى مَكتَبِي." وضَعنَا الحَقِيبَةَ فِي رُكنِ غَرفَةِ الجُلُوسِ. عَمَّا قَرِيبٍ. فِي الفَصلِ الخَرِيفِ. فِي السَنَةِ القَادِمَةِ. قُلتُ: "لَا تُوجَدُ مُشكِلَةٌ, أَهَمُّ شَيءٍ هُوَ أَنَّنَا سَوِيًّا." لَم نُسَافِر. بَقِيَت الحَقِيبَةُ فِي الغُرفَةِ. لَم أَقدَر أَن أُفرِغَهَا. حَاوَلتُ أَن أَتَذَكَّرَ حَرَارَةَ مِعصَمِكَ
Resväskan
Stackars planet. Du tror att solen kretsar kring dig. Du skryter över ditt ljus utan att förstå att ditt ljus är solens strålar som reflekteras mot dig. Du skrattar åt solen utan att veta att den kan utplåna dig på ett ögonblick.
يا كوكب المسكين تظّن أنّ الشمس تدور حولك تتفاخر بنورك دون أن تفهم أنّ نورك انعكاس شعاع الشمس تسخر من الشمس دون أن تفهم أنّها بأمكان أن تطمسك في لحظة
Stackars planet
Ingen tvingade mig att ge men jag gav gav gav. Ingen tvingade mig men jag hade inget val. Ingen tvingade dig att ta men du tog tog tog. Och du hade ett val.
لَم أَكُن مُرغَمَةً عَلَى العَطَاءِ وَلَكِن أَعطَيتُ أَعطَيتُ أَعطَيتُ لَم أَكُن مُرغَمَةً وَلَكِن مَا كَانَ لَدَيَّ خِيَارًا لَم تَكُن مُرغَمًا عَلَى الأَخذِ وَلكِن أَخَذتَ أَخَذتَ أَخَذتَ وَ كَاَنَ لَدَيكَ خِيَارًا
Ingen tvingade
Jag är inte rädd för uppenbart regn. Jag vänder mig mot den grå himlen och skrattar åt dropparna. Det synliga regnet sätter vägdammet på plats men hindrar inte min framfart på den svarta asfalten. Jag är rädd för det osynliga regnet som kommer över mig plötsligt, slår omkull mig och dränker mig medan min kropp går under ljusblå himmel. Då ropar jag på dig och ber dig ta bort regnet som bara jag kan se. Men du bestämmer över vädret lika lite som jag. Allt du kan göra är att hålla min hand påminna mig om att andas och säga att jag har klarat alla regn hittills utan paraply. Och jag andas tills regnet försvinner. På himlen framträder en regnbåge som bara jag kan se.
لَا أَخَافُ المَطَرَ البَارِزَ أُوَاجِهُ السَّمَاءَ الرَّمَادِيَّةَ وَأَضحَكُ عَلَى القَطرَاتِ المَطَرُ المَرئِيُّ يُوقِفُ غَبَارَ الطَرِيقِ وَلكَن لَا يُوقِفُنِي حِينَ أَمشِي عَلى الاسفَلتِ الأَسوَدِ أَخَافُ المَطَرَ المُستَتِرَ الَّذِي يَهطُلُ فَوقِي فَجأَةً وَيَدفَعُنِي فِي ظَهرِي وَيُغَرِّقُنِي حِينَ جَسَدِي يَمشِي تَحتَ السَّمَاءِ الزَّرقَاءِ أُنَادِي عَلَيكَ وَأَتَسَوَّلُ إِلَيكَ أَن تَمسَحَ المَطَرَ الَّذِي لَا يُشَاهِدُهُ أَحَدٌ سِوَانِي وَلَكِن لَا نَستَطِيعُ أن نَحكُمَ المَطَرَ فَتُمسِكُ يَدِي وَتُذَكِّرُنِي أَن أَتَنَفَّسَ وَتَقُولُ أَنَّنِي نَجَوتُ مِن كُلِّ الأَمطَارِ الّسَابِقَةِ بِدُون مِظَلَّةٍ فَأَتَنَفَّسُ حَتَّى عَودَةَ المَطَرِ وَيَبرِزُ فِي السَّمَاءِ قَوسُ قُزحٍ الَّذِي لَا يَشَاهِدُهُ أَحَدٌ سِوَاي
Regnet
Akta dig för mig! Jag kommer att vända upp och ner på din värld, förbruka din kropp och exploatera dina känslor. Du kommer att hata dig själv för att du sa ja till mig. Du kommer önska att du aldrig träffat mig. Och när jag har försvunnit ur ditt liv, för att leta efter nästa offer, kommer du att sakna dig.
اِحذَرنِي سَأُقَلِّبُ عَالَمَكَ سَأَستَنفِدُ جَسَدَكَ سَأَستَغِلُّ مَشَاعِرَكَ سَتَكرَهُ نَفسَكَ لِأَنَّكَ قُلتَ لِي "نَعم" سَتَتَمَنَّى أَنَّكَ لَم تَعرِفنِي وَحِينَ أَختَفِي مِن حَيَاتِكَ لِكَي أَبحَثَ عَن غَنِيمَةٍ جَدِيدَةٍ سَتَشتَاقُ إِلَيَّ
Akta dig
hoppet saknar färg hoppet saknar lukt hoppet saknar tyngd så du tror att jag är samma person som jag var igår
الأَمَلُ بِدُون لَونٍ الأَمَلُ بِدُون رَائِحَةٍ الأَمَلُ بِدُون ثِقلٍ فَتَظُنُّنِي نَفسَ الشَخصِ الَّذِي كُنتُ أَمس
Hoppet