Dikter på svenska och arabiska

Det som finns i överflöd kallas ogräs Som min kärlek till dig Det som är sällsynt kallas rosor Som din kärlek till mig
ما هو كثير الوجود، نسميه الحشائش كحبي لك، مثلا ما هو قليل الوجود، نسميه الورود كحبك لي، مثلا
Ogräs och rosor
När jag dör är jag ingenting Jag är bara materia Som stenarna Vågorna Inget
حين أموت سأكون لا شيء لا شيء سوى مادة مثل الأحجار والأمواج لا شيء
Ingenting
Du krossade krukor Krukor som min kropp var fångad i Framtidens krukor Dåtidens Oräkneliga krukor På en natt
حَطَّمتَ الجِرارَ الجِرارُ كان جسدي مَحبوسا فيها حَطَّمتَ جِرارَ المستقبلِ وجِرارَ الماضي حَطَّمتَ جِرارا لا تُحصى في ليلة واحدة
Krossade krukor
Jag är så liten så jag märks bara när jag skriker Då kan de inte stänga av mig för de minns inte var de la mig
أنا صغيرة جدا فيُلاحِظُونَنِي فقط حين أصرخ وحينئذ لا يَستَطِيعُونَ أن يُطْفِئُونِي لأنهم لا يتذكرون اين وضعونني
Så liten
Solskyddskräm i ansiktet Får vägdammet att fastna Asfaltens avdankade tankar En bil passerar och hög musik Händer av hö täcker öronen Sus av någon som ville åka med Ingen musik är ny längre Frekvenserna är desamma Tösaltet bredvid häcksaxen Stegen blir långsammare Tänker att vi borde Tills vi blir jord Solen slumrar i reklambladet Jag ska inte tänka på dig Då blir jag bara gammal
Promenad
Förlåtelse En tågresa Träden utanför fönstret Glesa Så länge utsikten är ny finns hopp om nästa destination Solen bränner Luften tung som kedjor Inget kalhygge det andra likt
المغفرة رحلة القطار الأشجار خارج النافذة متباعدة طالما المنظر جديد، بوجد أمل ربما المحطة القادمة أفضل الشمس تحرقني الهواء ثقيل كقيود القدم كل أرض براح فريدة
Förlåtelse
Min mage är himlavalvet Röda stjärnor mot vit bakgrund Jag ska inte oroa mig för läkemedlet Risken att dö är liten Statistiskt sett händer ingenting Statistiskt sett mår jag bra Jag är faktiskt lycklig
بطنيّ قبّةُ السماء نجوم حمراء على خلفيّة بيضاء :يقولون لي لا تشعري بقلق بسبب الدواء تقريبا لا أحد يموت بسببه إحصائيّا, لا شيء سيء يحدث إحصائيّا, أنتِ بخير إحصائيّا, أنتِ سعيدة جدا
Himlavalvet
Tänderna är grässtrån Och när jag smälter Svärd Det finns ett hjärta Ett människohjärta Det är därför jag är kvar I gapet
الأسنان قشَ من العشب وحين أذوب سيوف يوجد قلب قلب البشر لذلك أنا أبقى في الفكّ
Tänderna
Vi är tysta när vi sover Jag skriker inte Vi håller om varandra Tror jag Du sover närmare golvet Jag sover närmare himlen Det är en ny dag när vi vaknar Vi vill vara nya Men du måste gå till jobbet Och jag måste gå till ångest
نحن صامتان حين ننام لا أصرخ نعانق بعضنا البعض هذا ما أعتقد أنت تنام أقرب إلى الأرض أنام أقرب إلى السماء إنّه يوم جديد حين نستيقظ نريد أن نكون جديدان أيضا لكن تحتاج الذهاب إلى العمل وأحتاج الذهاب آلى الهلع
Tysta
Jag gräver med bara fötter och jordiga knän. Jag skyfflar med händerna. Jag skopar med tänderna. Jag kan inte flyga så jag gräver efter mask. Det är det enda jag kan göra för att på nåt vis känna mig fri som en fågel.
أَحفِرُ حَافِيَةَ اَلقَدَمَينِ مُوحِلَةَ اَلرُّكبَتَينِ أَغرِفُ بِيَدَيِّ أُجَرِّفُ بِأَسنَانِي لَا أَستَطِيعُ أَن أَطِيرَ فَأُنَقِّبُ اَلأَرضَ عَن الدُّودِ أَحسُدُ اَلطُّيُورَ اَلَّتِي تُحَلِّقُ حُرّةً فِي اَلسَمَاءِ لَا أَستَطِيعُ أَن أَطِيرَ فَأَحفِرُ بِاَلأَرضِ هَذَا كُلُّ مَا يُمكِنُنِي فِعلَهِ كَي أَشعُرَ نَوعًا مَا أَنَّنِي حُرٌّ كَالطَّيرِ
Jag gräver
Jag står på en tågstation. Jag fryser, jag är otålig. Jag väntar på tåget som ska ta mig vidare. Jag har väntat i 35 år.
أَقِفُ فِي مَحَطَّةِ القِطَارِ مُتَجمِّدَةً وَنَافِذَةَ الصَبرِ أَنتَظِرُ القِطَارَ الَّذِي سَيَأخُذُنِي مِن هُنَا أَنَا أَنتَظِرُهُ مُنذُ خمسٍ وَثَلَاثِينَ سَنَةً
Väntar
Hans ansiktsdrag kännetecknar en stilig man - fast tvärtom. Hans karaktärsdrag kännetecknar en generös och ädel man - fast tvärtom. Han anser sig vara en utmärkt man. Eftersom hans självkännedom är felfri - fast tvärtom.
هَل هُوَ رَجُلٌ وَسِيمٌ؟ عَلَى العَكسِ هَل هُوَ رَجُلٌ كَرِيمٌ؟ عَلَى العَكسِ هُوَ يَقُولُ: إِنَّنِي رَجُلٌ عَظِيمٌ هَل شُعُورُ ذَاتِهِ سَلِيمٌ؟ عَلَى العَكسِ
Tvärtom
Allt vi har i livet är tid. Jag glömmer aldrig den som ger mig av sin tid. Jag glömmer aldrig den som stjäl av min tid.
كُلُّ مَا نَملِكُهُ فِي الدُنيَا هُوَ الوَقتُ لَن أَنسَى أَبَداً مَن أَعطَانِي وَقتَهَ لَن أنسَى أَبَداً مَن سَرَقَ مِنِّي وَقتِي
Tid
Så är mitt liv: Känslogarnityr och inget protein.
هَكَذَا حَيَاتِي مُقَبِّلَاتٌ عَاطِفِيَّةٌ بَدُون برُوتِين
Till livs
Resväskan stod mitt i vardagsrummet. Hjulen var svarta och glänsande, utan rispor från asfalt. Jag packade en baddräkt. Vi gjorde planer. Snart. Till hösten. När projektet är klart. Jag packade flipflops. Föräldrar behövde hjälp, vänner krävde hjälp. Efter vintern. Till påsk. Jag bredde ut en handduk på golvet, den blommiga. Satte på mig en solhatt. Jag sa: "Vi behöver ingen strand, bara vi är tillsammans." Jag höll din handled, greppade den som en handklov för att den inte skulle försvinna. Memorerade med fingrarna: värmen, de sträva hårstråna. Du sa: "Nu måste jag till kontoret." Resväskan ställdes i hörnet. Snart, till hösten, nästa år. Jag sa. "Det gör inget, bara vi är tillsammans." Resan blev aldrig av. Väskan stod kvar. Jag klarade inte att packa upp den. Jag försökte minnas värmen från din handled.
كَانَت الحَقِيبَةُ فِي وَسَطِ غُرفَةِ الجُلُوسِ. كَانَت عَجَلَاتُهَا سَودَاءَ وَلَامِعَةً وَبِدَون أَخدَاشٍ مِنَ الطَرِيقِ. حَزَمتُ مَايُّوهِي. خَطَّطنَا الرِحلَةَ. عَمَّا قَرِيبٍ. فِي فَصلِ الخَرِيفِ. عِندَمَا نُكمِلُ المَشرُوعَ. حَزَمتُ صَندَلِي. كَانَ الوَالِدُونَ يَحتَاجُونَ إِلَى مُسَاعَدَتِنَا. كَانَ الأَصدِقَاءُ يَطلَبُونَ مُسَاعَدَتَنَا. بَعدَ الشِّتَاءِ. فِي فَصلِ الرَبِيعِ. وَضَعتُ مِنشَفَةً مُزهَرَةً عَلَى أَرضِ غُرفَةِ الجُلُوسِ. اِرتَدَيتُ قُبَّعَةَ القَشِّ. قُلتُ: "لَا نَحتَاجُ إِلَى شَاطِئ. أَهَمَّ شَيءٍ هُوَ أَنَّنَا سَوِيًّا" لَمَستُ مِعصَمَكَ شَدِيدًا, كَأَنَّ يَدِي كَصَفَدٍ, لِأَنَّنِي خِفتُ أَنَّكَ سَتَختَفِي. حَافَظَت أَصَابِعِي جِلدُكَ, حَافَظَت حَرَارَتَكَ وَشَعرَكَ الخَشِنَ. قُلتَ: "لَازِم أَن أَذهَبَ إِلى مَكتَبِي." وضَعنَا الحَقِيبَةَ فِي رُكنِ غَرفَةِ الجُلُوسِ. عَمَّا قَرِيبٍ. فِي الفَصلِ الخَرِيفِ. فِي السَنَةِ القَادِمَةِ. قُلتُ: "لَا تُوجَدُ مُشكِلَةٌ, أَهَمُّ شَيءٍ هُوَ أَنَّنَا سَوِيًّا." لَم نُسَافِر. بَقِيَت الحَقِيبَةُ فِي الغُرفَةِ. لَم أَقدَر أَن أُفرِغَهَا. حَاوَلتُ أَن أَتَذَكَّرَ حَرَارَةَ مِعصَمِكَ
Resväskan