Dikter på svenska och arabiska

Stackars planet. Du tror att solen kretsar kring dig. Du skryter över ditt ljus utan att förstå att ditt ljus är solens strålar som reflekteras mot dig. Du skrattar åt solen utan att veta att den kan utplåna dig på ett ögonblick.
يا كوكب المسكين تظّن أنّ الشمس تدور حولك تتفاخر بنورك دون أن تفهم أنّ نورك انعكاس شعاع الشمس تسخر من الشمس دون أن تفهم أنّها بأمكان أن تطمسك في لحظة
Stackars planet
Ingen tvingade mig att ge men jag gav gav gav. Ingen tvingade mig men jag hade inget val. Ingen tvingade dig att ta men du tog tog tog. Och du hade ett val.
لَم أَكُن مُرغَمَةً عَلَى العَطَاءِ وَلَكِن أَعطَيتُ أَعطَيتُ أَعطَيتُ لَم أَكُن مُرغَمَةً وَلَكِن مَا كَانَ لَدَيَّ خِيَارًا لَم تَكُن مُرغَمًا عَلَى الأَخذِ وَلكِن أَخَذتَ أَخَذتَ أَخَذتَ وَ كَاَنَ لَدَيكَ خِيَارًا
Ingen tvingade
Jag är inte rädd för uppenbart regn. Jag vänder mig mot den grå himlen och skrattar åt dropparna. Det synliga regnet sätter vägdammet på plats men hindrar inte min framfart på den svarta asfalten. Jag är rädd för det osynliga regnet som kommer över mig plötsligt, slår omkull mig och dränker mig medan min kropp går under ljusblå himmel. Då ropar jag på dig och ber dig ta bort regnet som bara jag kan se. Men du bestämmer över vädret lika lite som jag. Allt du kan göra är att hålla min hand påminna mig om att andas och säga att jag har klarat alla regn hittills utan paraply. Och jag andas tills regnet försvinner. På himlen framträder en regnbåge som bara jag kan se.
لَا أَخَافُ المَطَرَ البَارِزَ أُوَاجِهُ السَّمَاءَ الرَّمَادِيَّةَ وَأَضحَكُ عَلَى القَطرَاتِ المَطَرُ المَرئِيُّ يُوقِفُ غَبَارَ الطَرِيقِ وَلكَن لَا يُوقِفُنِي حِينَ أَمشِي عَلى الاسفَلتِ الأَسوَدِ أَخَافُ المَطَرَ المُستَتِرَ الَّذِي يَهطُلُ فَوقِي فَجأَةً وَيَدفَعُنِي فِي ظَهرِي وَيُغَرِّقُنِي حِينَ جَسَدِي يَمشِي تَحتَ السَّمَاءِ الزَّرقَاءِ أُنَادِي عَلَيكَ وَأَتَسَوَّلُ إِلَيكَ أَن تَمسَحَ المَطَرَ الَّذِي لَا يُشَاهِدُهُ أَحَدٌ سِوَانِي وَلَكِن لَا نَستَطِيعُ أن نَحكُمَ المَطَرَ فَتُمسِكُ يَدِي وَتُذَكِّرُنِي أَن أَتَنَفَّسَ وَتَقُولُ أَنَّنِي نَجَوتُ مِن كُلِّ الأَمطَارِ الّسَابِقَةِ بِدُون مِظَلَّةٍ فَأَتَنَفَّسُ حَتَّى عَودَةَ المَطَرِ وَيَبرِزُ فِي السَّمَاءِ قَوسُ قُزحٍ الَّذِي لَا يَشَاهِدُهُ أَحَدٌ سِوَاي
Regnet
Akta dig för mig! Jag kommer att vända upp och ner på din värld, förbruka din kropp och exploatera dina känslor. Du kommer att hata dig själv för att du sa ja till mig. Du kommer önska att du aldrig träffat mig. Och när jag har försvunnit ur ditt liv, för att leta efter nästa offer, kommer du att sakna dig.
اِحذَرنِي سَأُقَلِّبُ عَالَمَكَ سَأَستَنفِدُ جَسَدَكَ سَأَستَغِلُّ مَشَاعِرَكَ سَتَكرَهُ نَفسَكَ لِأَنَّكَ قُلتَ لِي "نَعم" سَتَتَمَنَّى أَنَّكَ لَم تَعرِفنِي وَحِينَ أَختَفِي مِن حَيَاتِكَ لِكَي أَبحَثَ عَن غَنِيمَةٍ جَدِيدَةٍ سَتَشتَاقُ إِلَيَّ
Akta dig
hoppet saknar färg hoppet saknar lukt hoppet saknar tyngd så du tror att jag är samma person som jag var igår
الأَمَلُ بِدُون لَونٍ الأَمَلُ بِدُون رَائِحَةٍ الأَمَلُ بِدُون ثِقلٍ فَتَظُنُّنِي نَفسَ الشَخصِ الَّذِي كُنتُ أَمس
Hoppet
Jag såg ett par vackra ögon och en snygg kropp. Du var "han". Vi dansade, drack och målade om min lägenhet. Du blev "du". Vi lever tillsammans. Jag berättar mina hemligheter. Du torkar mina tårar och låter mitt skratt eka. Du är "jag".
شَاهَدتُ عَينَينِ جَمِيلَينِ وَجَسَداً جَمِيلاً كُنتَ هَاءَ الغَائِبِ رَقَصنَا وَشَرَبنَا وَرَسَمنَا جُدرَانَ شَقَّتِي أَصبتَحتَ كَافَ المُخَاطَبِ نَعِيشُ سَوِيّاً. أَحكِي لَكَ أَسرَارِي. تَمسَحُ دُمُوعِي وَتُصَدِّي ضَحكِي أَنتَ يَاءُ المُتَكَلِّمِ
Pronomen
Jag är tolv år Jag har allt jag behöver – mat och kläder. Men själen svälter och hjärtat fryser. Jag ser mitt inre som en trädgård. Men alla andra verkar tomma inuti. Och de behandlar mig som om jag vore tom. Jag längtar bort. Jag har längtat bort så länge jag kan minnas. Jag är tolv år. Jag ska resa utomlands för första gången. Jag hoppas att det är nu livet ska börja. Jag hoppas på att möta trädgårdar, och att min trädgård blir sedd. Vi är på en färja full av turister. Mamma säger: Var försiktig, akta dig för kinappare. Havet är lugnt utanför fönstren. Det hänger bilder på snattare utanför en butik. Jag är rädd att någon av dem ska komma och kidnappa mig. Jag är rädd att havet ska börja storma och färjan ska sjunka. Jag vill inte dö innan livet har börjat. Jag går omkring i taxfreen. Jag läser annonser på olika språk. Jag lyssnar på människor på olika språk. Orden är nya, men tomma precis som i Sverige. Tänk om det inte finns mer än det här. Min trädgård har börjat vissna. Ingen kommer hinna se den innan den är borta. Jag förväntar mig inte längre att livet ska börja. Jag vill bara känna någonting. Jag hoppas att havet ska storma. Jag tittar på ficktjuvarna igen. Jag hoppas att någon av dem kommer och kidnappar mig.
عُمرِي اِثنَتَا عَشَرَةَ سَنَةً عِندِي كُلُّ الأشيَاءِ الَّتِي أَحتَاجُهَا الأَكلَات وَالمَلابِس وَلَكِن رُوحِي جَائِعٌ وَقَلبِي بَارِدٌ أَتَخَيَّلُ أَنَّ دَاخِلِي حَدِيقَةٌ وَلَكِن كَلُّ الآخَرِينَ يَبدُونَ فُرَاغاً وَيَظُنُّونَنِي فَارِغَةً أَشتَاقُ إِلى مَكَانٍ بَعِيدٍ كُنتُ أشعُرُ بِهَذَا الاِشتِيَاقِ كُلَّ حَيَاتِي عُمرِي اِثنَتَا عَشَرَةَ سَنَةً سَأُسَافِرُ إِلَى خَارِجِ البِلَادِ لِلأَوَّلِ مَرَّةٍ أَتَمَنَّى أنَّ حَيَاتِي سَتَبدَأً فِي هَذَا السَفَرِ أَتَمَنَّى أنَنِّي سَأَلقَى حَدَائِقاً وَأَنَّ حَدِيقَتِي سَتُصبِحُ مَرئِيَّةً لِلأَوَّلِ مَرَّةٍ نَحنُ فِي سَفِينَةٍ مَملُوءَةٍ مِن السِّيَاحِيِّينَ تَقُولُ أُمِّي: إِحذَرِي, يُوجَدُ فِي السَفِينَةِ خَاطِفُونَ البَحرُ هَادِئٌ فِي الجِدَارِ خَارِجِ الدُّكَّانِ تَلتَصِقُ صُوَرُ نَشَّالِينَ أَخَافُ أَنَّ وَاحِداً مِنهُم سَيَخطِفُنِي أَخَافُ أَنَّ البَحرَ سَيَعصِفُ وَالسَّفِينَةُ سَتَقلِبُ لَا أُرِيدُ أَن أَمُوتَ قَبلَ أَن تَبدَأَ حَيَاتِي أَتَجَوَّلُ فِي الدُّكَانِ أَقرَأُ إِعلَانَاتٍ بِلُغَاتٍ مُختَلِفَةٍ أَسمَعُ مُكَالَمَاتِ أَشخَاصٍ مُختَلِفِينَ أَلكَلِمَاتٌ جَدِيدَةٌ وَلَكِن كُلُّهَا فَارِغَةٌ مِثل فِي السُوِيدِ أُخشَى أَنَّ لَا يُوجَدُ أَكثَرُ مِن هَذَا تَبدَأُ حَدِيقَتِي أَن تَذبُلَ سَتَختَفِي قَبلَ أَن يُشَاهِدُهَا لَا أَحَدٌ مَا عِندِي أَمَلٌ أَنَّ حَيَاتِي سَتَبدَاُ فَقَط أُرِيدُ أَن أَشعُرَ بِأَيِّ شَيءٍ أُرِيدُ انَّ البَحرَ سَيَعصِفُ أُنظُرُ إِلَى النَّشَّالِينَ مَرَّةً جَدِيدَةً أَتَمَنَّى أَنَّ وَاحِدا مِنهُم سَيَخطِفُنِي
Väntar på livet
du vill ha ett rent hus så jag städar varje dag sopar golvet torkar köksskåpen tvättar fönstren jag städar bort allt damm jag städar bort min tid jag städar bort mina drömmar
أنتَ تُحِبُّ البَيتَ النَظِيفَ فَأُنَظِّفُ كُلَّ يَومٍ أُكَنِّسُ الأَرضَ أُنَشِّفُ خَزَائِنَ المَطبَخِ أُغسِلُ النَّوَافِذَ أَمسَحُ كُلَّ الغَبَارِ أَمسَحُ كُلَّ وَقتِي أَمسَحُ كُلَّ أَحلَامِي
Städar
Hayya bina Vårt liv är dyrbart och vår tid är kort. Låt oss gå ut ur det här varuhuset. Yalla Varuhuset är stort och vår tid är kort. Låt oss shoppa. Jag drömmer om nya möbler. Låt oss fylla vår lastbil och tömma plånboken Hayya bina Låt oss gå ut i skogen. Låt oss lyssna på fåglarna, Låt oss läsa en dikt. De dyrbaraste sakerna i livet är gratis. Yalla Titta på alla bokhyllor Jag vill ha en i varje färg en till varje dag i veckan. Hayya bina Kommer du ihåg när vi var barn? Våra drömmar var större än möbler. Våra drömmar var inte till salu. Våra drömmar medförde inte skogsskövling. Yalla Vi köper nya bokhyllor och fyller med böcker vi inte kommer ha tid att läsa. Vi kastar våra gamla möbler och köper nya som vi kastar nästa år. Halla bina Låt oss gå ut i skogen innan den skövlas för att bli fler möbler vi inte behöver Låt oss fylla själens rum med fågelsång och poesi istället för att fylla rummen i våra hus med skräp. Låt oss lämna varuhuset. för alltid.
هَيَا بِنَا حَيَاتُنَا غَالِيَةٌ وَوَقتُنَا قَصِيرٌ لِنَخرُج مِن هَذَا المَتجَرِ يَلا المَتجَرُ كَبِيرٌ وَوَقتُنَا قَصِيرٌ لِنَشتَرِي أَحلَمُ بِأَثَاثٍ جَدِيدٍ لِنَملَأ شَاحِنَتِنَا وَنُفرِغ مَحفَظَنَا هيا بنا لِنَخرُج ونَذهَب إِلَى الغَابَةِ لِنَسمُع الطُّيُورَ لِنَقرَأ قِصِيدةً أَغلَى أشيَاءٍ فِي الحَيَاةِ مَجَاناً يلا أُنظُر إِلَى هَذِهِ الرُّفُوفِ أُرِيدُ وَاحِداً فِي كُلِّ لَونٍ ِوَلِكُلِّ يَومِ الأًسبُوعِ هيا بنا هَل تَتَذَكَّرُ حِينَ كُنَّا طِفلَينِ؟ أَحلَامُنَا كَانَت أَكبَرَ مِن الأَثَاثِ أَحلَامُنَا لَم تَكُن لِلبَيعِ أحلَامُنَا لَم تَجلِب نَهبَ الغَابَةِ يلا لِنَشتَرِي رُفُوفاً جَدِيدَةً وَنَملَأُهَا بِكُتُبٍ لَن يَكُن لَدَينَا وَقتٌ لِقِرَاءَتِهَا لِنَرمِي أَثَاثَنَا القَدِيمَ وَنَشتَرِي أَثَاثاً جَدِيداً الَّتِي سَنَرمِيهَا السَنَةَ القَادِمَةَ هيا بنا لِنَذهَب إِلَى الغَابَةِ قَبلَ أَن تُنهِبَ لِكَي تُصبِحَ أُثَاثاً الَّذِي لَا نَحتَاجُهُ لِنَملَأ غُرَفَ الرُّوحِ بِتَغرِيدِ الطُّيُورِ وَالشِعرِ بَدَلَا مِن أن نَملَأ غُرَفَ بَيتِنَا بِقُمَامَةٍ لِنَخرُج مِن هَذَا المَتجَرِ إِلَى الأَبَدِ
Kom igen
Jag går till skogen för att koppla av. Jag går till skogen för att skriva dikter. Jag går till skogen för att minnas vem jag är. Tack vare skogen kan jag andas. Skogen håller mig levande. Symboliskt och bokstavligen.
أَذهَبُ إِلَى الغَابَةِ لِكَي أَستَرِيحَ أَذهَبُ إِلَى الغَابَةِ لِكَي أَكتُبَ قَصَائِدِي أَذهَبُ إِلَى الغَابَةِ لِكَي أَتَذَكَّرَ مِن أَنَا أَتَنَفَّسُ بِسَبَبِ وُجُودِ الغَابَةِ أَبقَى عَلَى قَيدِ الحَيَاةِ بِسَبَبِ الغَابَةِ رَمزِيّاً وَحَرفِيّاً
Skogen
Jag är tolv år. Jag har alltid längtat bort. Jag vill lämna Sverige. Nu är jag på semester med min familj. Vi är på en färja. Från fönstren ser jag Sverige försvinna bakom horisonten. Jag har aldrig varit såhär långt från Sverige. Jag går omkring i en taxfreebutik. Jag provar parfymer i lyxiga flaskor. Jag lyssnar på diskussioner på olika språk. Parfymerna doftar inget. Orden är tomma. Det är som om jag är kvar i Sverige. Jag längtar utomlands, mer än nånsin.
عُمرِي اِثنَتَا عَشَرَةَ سَنَةً أَشتَاقُ إِلَى مَكَانٍ بَعِيدٍ كُنتُ أشعُرُ بِهَذَا الاِشتِيَاقِ كُلَّ حَيَاتِي أُرِيدُ أَن أَترُكُ السُوِيدَ الآن أَنَا فِي عُطلَةٍ مَعَ عَائِلَتِي نَحنُ فِي سَفِينَةِ سِيَاحِيَّةٍ يَختَفِي السُوِيدِ خَلفَ النَوَافِذِ ٍأَنَا بَعِيداً مِن السُوِيدِ لِأَوَّلِ مَرَّة أَتَجَوَّلُ فِي سُوقٍ حُرَّةٍ أَشَمُّ العُطُورَ الغَالِيَةَ أَسمَعُ مُنَاقَشَاتٍ بِلُغَاتٍ مُختَلِفَةٍ العُطُورُ بِدُون رَائِحَةٍ الكَلِمَاتُ فَارِغَةٌ أَشعُرُ كَأَنَّنِي مَا زِلتُ فِي السُوِيدِ أُرِيدُ أَن أَترُكُ السُوِيدَ اِشتِيَاقِي أَقوَى مِمَّا كَانَ فِي أَيِّ وَقتٍ مَضَى
Längtar bort
Jag är tolv år gammal. Jag har hört så mycket ingenting och sett så mycket ingenting att jag känner mig som hundra år.
عُمرِي اِثنَتَا عَشَرَةَ سَنَةً سَمِعتُ كَثِيرا مِن لَا شَيء وَرَأَيتُ كَثِيرا مِن لَا شَيء حَتَّى أَشعُرَ كَأَنَّ عُمرِي مِئَةُ سَنَةٍ
Hundra år
Kryssningsfartyg Turister korsar ett hav. Som om kroppens förflyttning skulle kompensera tankens stillastående. De är under stjärnhimlen mitt på ett dramatiskt hav. En dyrbar kuliss till tomma skal.
سَفِينَةُ سِيَاحِيَّةٍ يَعبُرُ السِيَاحِيُّونَ البَحرَ كَأَنَّهُم يَظُنُّونَ أَنَّ تَنَقُّلَ الجِسمِ يُمكِن أَن يُعَوِّضَ مُتَوَقِّفَ التَّفكِيرِ هُم تَحتَ النُجُومِ فِي وَسَطِ بَحرٍ مُثِيرٍ إِنَّهُ خَلفِيَّةٌ ثَمِينَةٌ مَهدُورَةٌ فِي قِشرٍ فَارِغَةٍ
Skal
Säg till en trädgård att den är en trädgård och en blomma öppnas. Säg till en trädgård att den är asfalt och en blomma vissnar. Säg till en trädgård många gånger att den är asfalt och den blir asfalt.
إِن قُلتَ لِحَدِيقَةٍ "أَنتِ حَدِيقَةٌ" انبَسَطَت زَهرَةٌ إِن قُلتَ لِحَدِيقَةٍ "أَنتِ أَرضٌ مَرصُوفَةٌ" ذَبُلَت زَهرَةٌ إِن قُلتَ مَرَّاتً عَدِيدَةً لِحَدِيقَةٍ "أَنتِ أَرضٌ مَرصُوفَةٌ" أَصبَحَت أَرضاً مَرصُوفَةً
Asfalt
Vi tror att himlen är vår kuliss. Men i själva verket är vi bakgrunden.
نظن أن السماء كواليسنا ولكن نحن الخلفية
Himlen