Regnet
Jag är inte rädd för uppenbart regn.
Jag vänder mig mot den grå himlen
och skrattar åt dropparna.
Det synliga regnet sätter vägdammet på plats
men hindrar inte min framfart på den svarta asfalten.
Jag är rädd för det osynliga regnet
som kommer över mig plötsligt,
slår omkull mig
och dränker mig
medan min kropp går under ljusblå himmel.
Då ropar jag på dig
och ber dig ta bort regnet som bara jag kan se.
Men du bestämmer över vädret lika lite som jag.
Allt du kan göra är att hålla min hand
påminna mig om att andas
och säga att jag har klarat alla regn hittills
utan paraply.
Och jag andas
tills regnet försvinner.
På himlen framträder en regnbåge
som bara jag kan se.
لَا أَخَافُ المَطَرَ البَارِزَ
أُوَاجِهُ السَّمَاءَ الرَّمَادِيَّةَ
وَأَضحَكُ عَلَى القَطرَاتِ
المَطَرُ المَرئِيُّ يُوقِفُ غَبَارَ الطَرِيقِ
وَلكَن لَا يُوقِفُنِي حِينَ أَمشِي عَلى الاسفَلتِ الأَسوَدِ
أَخَافُ المَطَرَ المُستَتِرَ
الَّذِي يَهطُلُ فَوقِي فَجأَةً
وَيَدفَعُنِي فِي ظَهرِي
وَيُغَرِّقُنِي
حِينَ جَسَدِي يَمشِي تَحتَ السَّمَاءِ الزَّرقَاءِ
أُنَادِي عَلَيكَ
وَأَتَسَوَّلُ إِلَيكَ أَن تَمسَحَ المَطَرَ الَّذِي لَا يُشَاهِدُهُ أَحَدٌ سِوَانِي
وَلَكِن لَا نَستَطِيعُ أن نَحكُمَ المَطَرَ
فَتُمسِكُ يَدِي وَتُذَكِّرُنِي أَن أَتَنَفَّسَ
وَتَقُولُ أَنَّنِي نَجَوتُ مِن كُلِّ الأَمطَارِ الّسَابِقَةِ بِدُون مِظَلَّةٍ
فَأَتَنَفَّسُ
حَتَّى عَودَةَ المَطَرِ
وَيَبرِزُ فِي السَّمَاءِ قَوسُ قُزحٍ
الَّذِي لَا يَشَاهِدُهُ أَحَدٌ سِوَاي
2019-09-18