Dikter på svenska och arabiska

Snön smälter och blottar godispapperet som täcker gräset likt vårblommor. Jag passerar en gående som visslar likt fåglarna i träden. En förare parkerar sin bil bredvid mig. Solen lyser på den den dammiga stötfångaren. Han tar av sig täckjackan som dolt hans vackra kropp, likt en hare som fäller sin vinterpäls. Bilens högtalare knastrar högt så att hela kvarteret hör: våren är här!
الثَلجُ يَذُوبُ وَيَكشِفُ أَورَاقَ الحلوىَ الّتِي تُغَطِّي العُشبَ كَأَزهَارِ الرَبِيعِ أَمُرُّ مَشَّاءً الّثِي يَصفِرُ كَالعُصفُورِ فِي الأشجَارِ سائقٌ يُوَقِّفٌ سَيَّارَتَهُ قَرِيبا مِنِّي تُشِعُّ الشمسُ عَلى مِصَدِّ السَيَارَةِ المُغَبَّرَةِ يُخَلِّعُ سُترَتَهُ المُبَطَّنَةَ الّتِي أَخفَت جَسَدَهُ الجَمِيل كَأرنَبٍ يُخَلِّعُ فَروَ الشِتَاءِ تُطَقطِقُ سَمَّاعتُ السَيَّارَةِ بِصَوتٍ عَالٍ حَتَّى تَسمَعُ كُلُّ الحَيِّ: الرَبِيعُ هُنَا
Våren
Säg "Du är vacker" och och min mun ler. Säg "Du är smart" och mina ögon ler. Säg: "Hur känner du dig när du pratar arabiska?" och mitt hjärta ler.
إِن قُلتَ: ’أَنتِ جَمِيلةٌ’ فَسَوفَ يَبتَسِمُ فَمِي إِن قُلتَ: ’أَنتِ ذَكِيَّةٌ’ فَسَوفَ يَبتَسِمَانِ عَينَاِيَ إِن قُلتَ: ’كَيف تَشعُرِينَ حِينَ تَتَكَلَّمِينَ اللُغَةَ العَرَبِيَّةَ؟’ فَسَوفَ يَبتَسِمُ قَلبِي
Jag ler
Jag vill inte ha rosor. Jag vill inte ha choklad. Jag vill ha din tid, uppmärksamhet och koncentration. Jag vill att du ska fråga om mina drömmar och rädslor. Jag vill att du ska läsa mina dikter med förstoringsglas, amperemeter och stetoskop.
لَا أُرِيدُ الوُرُودَ لَا أُرِيدُ الشوكولاتةَ أُرِيدُ وَقتَكَ وَاهتمامَكَ وَانتباهَكَ أُرِيدُ أَسئِلَتَكَ عَن أَحلَامِي وَعَن خَوفِي أٌرِيدُ قِرَاءَتَكَ قَصَائدِي بِعَدَسَةٍ مَكَبّرَةٍ وَمقياسِ التَيَّارِ وَسَمَّاعَةِ الطبِيبِ
Rosor
Jag säger ja men jag menar nej Du säger att du inte kan men du menar att du inte vill Jag säger ja och drunknar i uppgifter som inte är mina Jag säger nej och tyngs av dåligt dåligt samvete Vad jag än gör kvävs jag av ilska
أَقُولُ نَعم وَلَكِن أَقصِدُ لَا تَقُولُ أَنَّكَ لَا تَستَطِيعُ وَلَكِن تَقصِدُ أَنَّكَ لَا تُرِيدُ أَقُولُ نَعم, وَأَغرَقُ فِي وَاجِبَاتٍ لَيسَت لِي أَقُولُ لَا, وَيُثَقِّلُنِي الضَمِيرُ فِي جَمِيعِ الأحوَالِ يَخنُقُنِي الغَضَبُ
Säger ja
De svenska attributen är stulna: Flaggan. De traditionella kläderna. De kära orden: arbetarparti, folkhem, folkrörelse. Den svenska själen är hotad: Jämlikhet. Öppenhet. Fred. På social medier, dekorerade med sina gula och blå stöldgods, trampar de ner den svenska själen, på väg in i medeltiden.
الصِفَّاتُ السُوِيدِيَّةُ مَسرُوقَةٌ العَلَمُ المَلَابِسُ التَقلِيدِيَّةُ الكَلِمَاتُ العَزِيزَةُ: حِزبُ العُمَّالُ ومَسكَنُ الرُخَاءِ الشَعبِيُّ وَالحَرَكَةُ اللشَعبِيُّ الرُوحُ السُوِيدِيُّ مُهَدَّدٌ المُسَاوَاةُ الإنفِتَاحُ السَلَامُ العُنصُرِيُّونَ المَوجُودُونَ فِي مَوَاقِعِ التَوَاصُلِ الاِجتِمَاعِيِّ المُزَيَّنُونَ بِبَضَائِعهِم المَسرُوقَةِ الصَفرَاءِ الزَرقَاءِ يَدهَسُونَ الرُوحَ السُوِيدِيَّ عَلَى طَرِيقِهِم إلَى العُصُورِ الوُسطَى
Rasisterna
Varje timme av rutin varje minut av leda och varje sekund av frånvaro av liv påminer mig om döden. För varje ögonblick som passerar, närmar jag mig döden. Jag kan inte ändra situationen. Jag kan inte göra någonting förutom att skriva om det skrikande med futtiga ord.
كُلُّ ساعَةٍ مِن الرَتَابَةِ وَكُلُّ دَقِيقَةٍ مِن المَلَلِ وَكُلُّ ثَانِيَةٍ مِن عَدَمِ الحَيَاةِ تُذَكِّرُنِي عَن المَوتِ لِكُلِّ لَحظَةِ الَّتِي تَمُرُّ, أَتَقَرَّبُ مَوتِي لَا مُمكِن أَن أَتَغَيَّرُ الحَالَ لَا مُمكِن أَن أَفعَلُ أَيَّ شَاءٍ إِلَّا أن أكُتُبَ عَن الحَالِ صَخِباً بِكَلِمَاتٍ سَغِيرَةٍ تَافِهَةٍ
Varje sekund
De korkade säger till mig: Dina detaljerade frågor irriterar mig. De smarta säger till mig: Dina detaljerade frågor tilltalar mig.
يَقُولُ لِي الأَغبِيَاءُ: أَسئلتُكِ المُفَصَّلةُ تُزِجُنِي يَقُولُ لِي الأَذكِيَاءُ: أَسِئلَتُكَ المَفَصَّلَةُ تُعجِبُنِي
Frågor
Håret säger: Tvätta mig, jag stinker! Blommorna säger: Vattna oss, vi vissnar! Fakturorna säger: Betala oss, vi går ut! Jag säger: Tyvärr, jag är upptagen med eufori.
يَقُولُنِي الشَعرُ: إِغسِلِينِي لِأَنَّنِي وَسِخٌ تَقُولُنِي النَّبَاتُ المَنزِلِيُّ: إِسقِينَا لِأَنَّنَا نَذبُلُ تَقُولُنِي الحَوَاسِبُ: إِدفَعِينَا لِأَنَّنَا نَنصَرِمُ أَقُولُ: رَفض، أَنَا مَشغُولةٌ بِالابتِهَاجِ
Eufori
som stjärnor på natthimlen svävar snöflingorna mellan mig och den mörka tallskogen lätta och överväldigande liksom glädjen som invaderar min kropp
كَالنُجُومِ فِي السَمَاءِ اللَيلِيِّ تُحَلِّقُ نُدَفُ الثَلجِ بَينِي وَبَينَ غَابَةِ الصَنَوبَرِ المُظلِمَةِ خَفِيفَةً وَغَامِرَةً كَالفَرحِ الَّذِي يَجتَاحُ جَسَدِي
Svävar
Den arabiska bokstaven b sa till den arabiska bokstaven n: Du är noterbart otillräcklig. Ditt diakritiska tecken sitter på fel plats och din stora mage sträcker sig under linjen. Gå till en plastikkirurg och ändra din fula form! n:et svarade: Jag är naturligt mjuk och du är bäng. Gå till en psykolog och ändra dina fula tankar!
قَالَ حَرفُ البَاءِ لِحَرفِ النُونِ أَنتَ نَاقِصٌ رَسماً نُقطَتُكَ فِي مَكَانٍ غَرِيبٍ وَبَطنُكَ الكَبِيرُ يَتَّسِعُ تَحتَ الخَطِّ إِذهَب إِلَى الَى جَرَّاحِ التَجمِلِيّةِ لِكَي يَتَغَيَّرَ شَكلُكَ القَبِيحُ رَدَّ النُونُ أَنَا نَاعمٌ شَكلاً وَأنتَ بَشِعٌ عَقلاً إِذهَب إِلَى العَالِمِ النَفسَانِيِّ لِكَي يَتَغَيَّرَ أَفكَارُكَ القَبِيحَةُ
Bokstäver
Jag kliver över mattan med tunga steg förbannad över frånvaron av liv i mitt liv. Samma matta som jag satt på igår med pannan mot dess skitiga tyg tacksam över livet.
أَخطُو عَلَى السَّجَّادَةِ خُطوَاتٍ ثَقِيلَةٍ غَضَباً مِن غَيبَةِ حَيَاةٍ فِي حَيَاتِي نَفسُ السَّجَادَةِ الَّتِي جَلَستُ عَلَيهَا أمس جَبهَتِي نَحو قُمَاشِهَا الوَسِخِ شَكُورَةً بِالحَيَاةِ
Mattan
Livet är större än livet Jag älskar det mer för varje dag och varje dag är jag mer rädd för döden.
الحياة أكبر من الحياة أمبّها أكثر كل يوم وكل موم أخاف الموت أكثر
Större
Jag är öppen (fyndigt eftersom det även hänvisar till vokalerna a i mitt namn). Jag är inte nerdragen (fyndigt eftersom det även hänvisar till att mitt namn saknar vokalen i). Jag liknar ett pronomen (fyndigt eftersom Anna betyder jag, med något annorlunda stavning, , och meningen börjar med jag). Notera att mitt namn också liknar en bekräftelse-partikel (fyndigt eftersom Anna också betyder "att", men stavas något annorlunda). Men jag är skriven på ett unikt sätt (rimmar på ovanstående två rader, och förtydligar för dem som inte förstod det fyndiga). Jag är Anna (fyndigt avslut eftersom meningen även kan betyda "jag är jag", "Anna är Anna" eller "Anna är jag").
أَنَا مَفتُوحَةٌ أَنَا لَستُ مَجرُورَةً أَنَا أُشبِهُ اِسمَ الضَّمِيرِ لَاحِظ أَنَّ اِسمِي يُشبِهُ أيضاً حَرفَ التَّوكِيدِ لَكِنَّهُ مَكتُوبٌ بِالشَكلِ الفَرِيدِ أَنَا أَنَّا
Anna
Jag begär inte mycket av livet förutom hundra timmar kyssar hundra timmar arabisk poesi hundra timmar programmering hundra timmar dans hundra chokladkakor varje dag.
لا أَطلُبُ كَثِيراً مِن الحَيَاةِ إِلَّا مِئةَ سَاعَةٍ قُبلَةً مِئةَ سَاعَةٍ شِعراً عَرَبِيّاً مِئةَ سَاعَةٍ بَرمَجَةً مِئةَ سَاعَةٍ رَقصَةً مِئةَ كَعكَةِ الشوكولاتَةِ كُلُّ يَومٍ
Anspråkslös
Jag ska inte ge tid åt det som tråkar ut mig. Jag ska inte ge tankar åt det som sänker mig. Och jag ska älska alla mina dikter, till och med de pinsamma.
لَن أُخَصِّصَ وَقتِي لِمَا الّذِي يَجعَلُنِي مَلَّةً لَن أشغَلَ أَفكَارِي لِمَا الّذي يجَعلُنِي حَزِينَةً وسَوفَ أُحِبُّ كُلَّ قَصَائِدِي حَتَّى القَصَائِد المُؤلِمَة المُبتَذَلَة
Nyårslöften