Dikter på svenska och arabiska

Mitt inre var en trädgård Ditt inre var en brädgård Jag byggde dig ett hus och glömde vattna mina rosor Du ville ha ett hus till men virket räckte inte så du fällde mina träd
كَانَ دَاخِلِي حَدِيقَةً كَانَ دَاخِلُكَ مُستَودَعَ أَخشَابٍ بَنَينُ لَكَ بَيتاً وَنَسَيتُ أَن أَسقِيَ وُرُودِي أَرَدتَ بَيتاً ثَانِياً وَلَكِن لَم يَكفِ الخَشَبَ فَقَطَعتَ أَشجَارِي
Vårt inre
rosen har vissnat maskrosorna breder ut sig fågelboden är tom spindelnät täcker hörnen tvestjärnarna kryper längs marken där hon inte längre går gråsuggorna bygger bo under trädgårdsredskapen som hon inte längre rör men det är inte naturens övertagande som gör mig sorgsen snart kommer de nya ägarna med slägga och river spåren av hennes liv fäster nya köksluckor - vitlackerade som locket på hennes kista trycker ner nya köksbänkar - marmorerade som stenen på hennes grav
ذَبُلَت الوَردَةُ يَنتَشِرُ العُشبُ الضَّارُّ عُشُّ الطَّيرِ فَارِغٌ شَبَكَةُ العَنكَبُوتِ تُغَطِّي أَركَانُ البَيتِ يَسِيرُ أَبُو المِقَصِّ عَلَى الأَرضِ الَّتِي لَم تَعُد تَمشِي عَلَيهَا يَستَقِرُّ مُتَمَاثِلَاتُ الأَرجُلِ تَحتَ أَدَوَاتِ البَستَنَةِ الَّتِي لَم تَعُد تَستَخدِمُهَا وَلَكِن اِستِيلَاءُ الطَبِيعَةِ لَيسَت مَا الّتِي تَجعَلُنِي حَزِينَةً قَرِيبَا سَيَأتِي أَصحَابُ البَيتِ الجُدُدِ مَعَ مِطرَقَتِهِم الكَبِيرَةِ وَيَهدِمُونَ آثَارَ حَيَاتِهَا سَيُرَكِّبُونَ وَاجِهَاتَ المَطبَخِ لَونُهَا أَبيَضُ كَغَطَاءِ تَابُوتِهَا سَيُرَكِّبُونَ أَسطُحَ العَمَلِ مَادَّتُهَا مِن الرُخَامِ كَحَجرِ قَبرِهَا
Dödsbo
Jag är i ett köpcenter. Jag är omgiven av hundra människor. Jag är omgiven av en miljon varor. Jag känner mig som en myra i en myrstack. Förutom att.. Myror rör sig mot ett gemensamt mål. Vi rör oss slumpmässigt, inom räckvidden för konsumtionens koppel. Myror bär på nedfallna barr som blir deras hem. Vi bär på morgondagens skräp.
أَنَا فِي مَركَزٍ تَسَوُّقٍ أَنَا مُحَاطَةٌ مِن مِئَةِ شَخصٍ أَنَا مُحَاطَةٌ مِن مَلَاِيينِ بِضَاعَةٍ أَشعُرُ كَأَنَّنِي نَملَةٌ فِي بَيتِ النَملِ فِيمَا عَدَا يَسِيرُ النَملُ إِلَى هَدَفٍ مُشتَرَكٍ نَسِيرُ بِشَكلٍ عَشوَائِيٍّ فِي مَتَنَاوَلِ رَسَنِ الاِستِهلَاكِ يَحمِلُ النَملُ دَبُّوسَ شَجَرَةِ صَنَوبَرٍ سَاقِطً وَالّذِي سَيُصبِحُ بَيتُهُ نَحمِلُ مَا الَّذِي سَيُصبِحُ قُمَامَتُنَا فِي المُستَقبَلِ القَرِيبِ
Myror
Jag tänker tio tankar på en gång, och säger en av dem. När jag hör en tanke från dig, väljer jag att tro att det finns nio ytterligare. Jag väljer att tro att du är djupare och bredare än dina ord. Du väljer att tro att jag är hälften av mina ord.
أًفَكِّرُ عَشَرَ أَفكَارٍ فِي لَحظَةٍ وَاحِدَةٍ، وَأَقُولُ وَاحِدةً مِنهَا عِندَمَا أَسمَعُ فِكرَةً وَاحِدَةً مِنكَ، أَختَارُ أَن أَعتَقِدَ أَنَّ تُوجَدُ تِسعُ أَفكَارٍ أُخرى أَختَارُ أَن أَعتَقِدَ أَنَّكَ أَعمَقُ وَأَوسَعُ مِن كَلِمَاتِكَ تَختَارُ أَن تَظُنَّ أَنَّنِي نِصفٌ من كَلِمَاتِي
Jag tänker
Du berömmer mig för att jag är snäll. Men du vet inte vad snäll betyder. Du tror att jag aldrig ska säga nej. Jag är en kort kvinna som bär klänning så du tror att jag är foglig som en docka. Vänta bara. Min klänning är tillverkad av bomullskrut.
تَمدَحنِي لِأَنَّنِي لَطِيفَةٌ وَلِكِن لَا تَعرِفُ مَعنَى هَذِه الكَلِمَةِ تَظُنُّ أَنَّنِي لَا سَأَقُولُ لَكَ "لَا" أَبَداً أَنَا إِمرَأَةٌ قَصِيرَةٌ وَأَلبِسُ فُستَاناً فَتَظُنُّنِي ذَلُولَةً كَلدُميَةِ تَنتَظِرُ لَكَ مُفَاجَأَةٌ فُستَانِي مَنسُوجٌ مِن القُطنِ المُتَفَجِّرِ
Bomullskrut
mitt liv var stillsamt och enformigt jag såg det varken som positivt eller negativt jag var upptagen med tillvarons dyningar utan att reflektera över att deras dimensioner var futtiga sen kom du nu lever jag i en storm vågorna är större än vad jag trodde var möjligt jag växlar mellan att surfa och att slukas när jag är med dig känner jag extas när jag inte är med dig förtärs jag av längtan jag trodde att jag skulle kunna hantera dig men inget fartyg är byggt för att klara monstervågor
كَانَت حَيَاتِي هَادِئَةً وَمُمِلَّةً لَم أَظُنّهَا إِيجَابِيَّةً وَلَا سَلبِيَّةً كُنتُ مَشغُولَةُ بِمَوجَاتِ أَيَّامِي دُونَ أَن أُفَكِّرَ بِأَنَّ قِيَاسَهَا تَافِهَةٌ ثُمَّ أَتَيتَ الآن أَعِيشُ فِي العَاصِفَةِ المَوجَاتُ كُبرَى مِن مَا تَخَيَّلتُ أَتَأَرجَحُ بَينَ أُبحِرُ وَأَغرَقُ حِينَمَا أَكُونُ مَعَكَ تَغمُرُنِي النَشوَةُ حِينَ لَستُ مَعَكَ يَلهَمُنِي الاشتِيَاقُ كُنتُ أَظُنُّنِي بِإمكَانٍ أَن أُدَبِّرَكَ وَلَكِن لَا تُوجَدُ سَفِينَةٌ مَبنِيَّةٌ لِكَي تَحمِلَ المَوجَةَ المَدَمِّرَةَ
Monstervågor
Mellan vägen och skogen står en stor, blå låda. Vi tillbringar våran dag i lådan. Hissmusiken drillar entonigt, som en vaggvisa in i livlöshet. Doftljus finns i överflöd, deras färg och lukt omger mig som en oäkta trädgård. Jag går bland en djungel av livlösa ting medan själen vissnar. Snart kommer den att dras upp med rötterna.
يُوجَدُ بَينَ الطَرِيقِ السَرِيعِ وَالغَابَةِ صُندُوقٌ كَبِيرٌ أَزرَقُ نُمضِي يَومَنَا فِي هَذَا الصُندُوقِ تُغَرِّدُ المُوسِيقَى الخَلفِيَّةُ بِرَتَابَةٍ, كَتَهلِيلَةٍ لِمَوَاتٍ تَفِرُ الشَّمُوعُ المُعَطَّرُةُ. لَونُهَا وَرَائِحَتُهَا تُحِيطُ بِيّ كَحَدِيقَةٍ مُزَيَّفَةٍ أَمشِي فِي غَابَةٍ مِن أَشيَاءٍ مَيِّتَةٍ بَينَمَا رُوحِي تَذبِلُ قَرِيباً سَتُقتَلَعُ مِن جُذُورِهَا
Varuhuset
Bara skrovet av honom är kvar. Hans öde bestämdes tidigt när han började använda lättantändliga vätskor vårdslöst. Stjärnorna blinkade på ett svart himlavarv. Tre korta - tre långa - tre korta. Fyrarna kastade sitt varningsljus förgäves. Skeppsbrottet var oundvikligt. Själen flydde på en livboj, drev omkring på havet och slukades av en våg. Han håller sig vid liv med flaskpost. Fast i flaskorna är vodka och inte post. Han håller sig död med flaskpost. Snart går skrovet samma öde till mötes som själen.
لَم يَبقَى مِنهِ سِوَى الهَيكَلِ تَحَدَّدَ قَدَرُهُ فِي عُمرِهِ المُبَكِّرِ حِينَ بَدَأَ اِستِخدَامَ السَوَائلِ المُلتَهِبَةِ بِإِهمَالٍ وَمَضَت النُجُومُ فِي سَمَاءٍ سَودَاءَ ثَلَاثُ وَمضَاتٍ قَصِيرَةٍ وَثَلَاثُ وَمضَاتٍ طِوِيلَةٍ وَثَلَاثُ وَمضَاتٍ قَصِيرَةٍ أَضَاءَت المَنَائِرُ ضَوءَ التَحذِيرِ بِلَا جَدوَى كَانَ غَرقُ سَفِينَتِهِ مُحتَمّاً هَرَبَت رُوحُهُ عَلَى طَوقِ النَّجَاةِ طَفَت عَلَى البَحرِ حَتَّى اِلتَهَمَتهَا مَوجَةٌ هُوَ يَبقَى عَلَى قَيدِ الحَيَاةِ بِطَرِيقةِ رَسَائِلٍ فِي القِنِّينَةِ وَلَكِن فِي قَنَانِي الخَمرُ وَلَيسَ الرَسَائِلُ هُوَ يَبقَى عَلَى قَيدِ المَوتِ بِطَرِيقَةِ رَسَائِلٍ فِي القِنِّينَةِ قَرِيباً سَيَحدُثُ بِالهَيكَلِ مِثلمَا الَّذِي حَدَثَ بِالرُوحِ
Skeppsbrott
jag går på marken min kropp pulserar för varje steg möter jag marken och marken möter mig som om vi pulserar tillsammans jag går igenom luften luften smeker min kropp det är samma luft som har förbindelse med himlen jag är på marken och under himlen det är den bästa platsen jag kommer hem och öppnar porten åt min granne hon tackar mig jag säger tack tillbaka jag vet inte varför jag tackar det tycks inte finnas någon anledning fast egentligen finns det all anledning
أَمشِي عَلَى الأَرضِ يَنبِضُ جَسَدِي فِي كُلِّ خُطوَةٍ أُلَاقِي الأَرضَ وَالأرضُ تُلَاقِينِي كَأَنَّنَا نَنبِضُ سَوِيّاً أَمشِي عَبرَ الهَوَاءِ يُدَاعِبُ الهَوَاءُ جَسَدِي إِنَّهُ الهَوَاءُ ذَاتَهُ الَّذِي يَرتَبِطُ بِالسَّمَاءِ أَنَا عَلَى الأَرضِ وَتَحتَ السَمَاءِ إِنَّهُ المَكَانُ الَأَفضَلُ أَعُودُ إِلَى بَيتِي وَأَفتَحُ البَابَ لِجَارَتِي تَشكُرُنِي وَأَنَا أَرُدُّ: شَكراً لَا أَعَرِفُ مَا هُوَ سَبَبُ الشُكرِ عَلَى مَا يَبدُو لَا يَوجَدُ سَبَبٌ بِالرَغمِ أَنَّهُ يَوجَدُ كَلُّ الأَسبَابِ
Marken
Människan blev konsument. Hjälpsamhet blev en transaktion. Hjärnan, hjärtat och själen blev handelsvaror. Jag blev död inuti.
أَصبَحَ الإِنسَانُ مُستَهَلِكاً أَصبَحَت المُسَاعَدَةُ صَفقَةً أَصبَحَ العَقلُ وَالقَلبُ وَالرُوحُ بَضَائِعاً أَصبَحتُ مَيِّتَةً فِي دَاخِلِي
Handel
Om jag dör, vilka ord ska du ångra att du inte sa till mig? Om jag lämnar dig, vilka saker ska du ångra att vi inte gjorde? Vänta inte mer. Säg det nu. Vi gör det nu.
عندما أموتُ، ما هي الكلمات التي ستندم لأنك لم تقلها لي؟ عندما أتركُكَ، ما هي الأشياء التي ستندم لأننا لم نفعلها؟ لا تنتظر قلها الآن فلنفعلها الآن
Nu
Jag har aldrig varit utanför Europa. Jag har aldrig varit i öknen. Jag har aldrig stått i öknen framför en kaktusplanta som är högre än vad jag är. Om jag gjorde det, då skulle jag känna en önskan att slå till den. Jag tänker att det är som att slå till en tjock aloe-vera-planta. Jag tänker att den ger motstånd först, men den knäcks ändå till slut och det kommer ut kladdig vätska. Jag kommer att titta på den förstörda kaktusen och känna ånger och äckel. Samtidigt kommer jag att känna mig nöjd eftersom jag är en erfarenhet rikare. Jag kommer aldrig mer vilja att slå till en kaktus efter det.
مَا كُنتُ مَرَّةً خَارِجَ أُورُوبَّا مَا كُنتُ مَرَّةً فِي الصَحرَاءِ مَا كُنتُ فِي الصَحرَاءِ وَاقِفَةً أَمَامَ صَبَّارٍ الَّذِي أَطوَلُ مِنِّي إِن وَقَفتُ أَمَامَ صَبَّارٍ رَغِبتُ فِي ضَربِ هَذَا الصَبَّارِ مَتَى مَا أَضرِبْهُ يَكُونْ جِسمِهِ قَاساً مَتَى مَا أَضرِبْه جَيِّدَا يَتَحَطَّمْ وَيَخرُجْ مِنهِ سَائِلٌ دَبِقٌ بَعد ذَلِكَ,سَأُنظُرُ إلَى الصَبَّارِ المَكسُورِ وَسَأَعشُرُ بِالنَدَمِ وَالقَرَفِ وَفِي الوَقتِ النَفسِ سَأَشعُرُ رَاضِيَّةً لِأَنَّنِي حَصَلتُ خِبرَةً جَدِيدَةً بَعد تِلكَ اللَحظَةِ لَا سَأَرغِبُ أَن أَضرِبَ صَبَّاراً أَبَداً
Kaktus
Jag är ett flyktigt bi. Jag blir snabbt förälskad, uppfylld av en blommas doft. Jag målar själen med kronbladens färg och dränker mig i nektar. För att berusat flyga vidare och glömma blommans namn. Själen blir åter genomskinlig, drömmande om en annan äng.
أَنَا نَحلَةٌ عَابِرَةٌ أَقَعُ فِي الحُبِّ فَجأَةً تَغمُرُنِي رَائِحَةُ زَهرَةٍ أَرسُمُ رِوحِي بِلَونِ البَتَلَاتِ وَأُغرِقُ نَفسِي بِالرَحِيقِ لِكَي أَطِيرَ ثَمِلَةً مِن هُنَا وَأَنسَى اسمَ الزَهرَةِ تُصبِحُ رُوحِي شَفَافَةً مِن جَدِيدٍ حَالِمةٌ بِرَوضَةٍ أُخرَى
Flyktig
Jag lever i gränslandet mellan poesi och verklighet.
أَعِيشُ فِي التُّخُومِ بَينَ الشِعرِ وَالحَقِيقَةِ
Gränslandet
tiden är en illusion kärleken är en illusion illusionen är en illusion
الوَقتُ وَهمٌ الحُبُّ وَهمٌ الوَهمُ وَهمٌ
Illusion